En lagstadgad exportdriven arbetsmarknadsmodell, det driver regeringen för tillfället. Det handlar om att man i lag vill begränsa riksförlikningsmannens befogenheter. Om regeringen får sin vilja igenom ska varken riksförlikningsmannen eller en förlikningsnämnd kunna ge förlikningsförslag där löneförhöjningarna överskrider den allmänna linjen. I klartext kommer det att innebära att exportindustrin anger lönetaket för alla andra branscher.
Löntagarorganisationerna protesterar mot den lagstadgade exportmodellen. I synnerhet de fackförbund som företräder offentligt anställda ser modellen som problematisk och lärarfacken OAJ och FSL har kategoriskt motsatt sig den. Den offentliga sektorn halkar nämligen efter i löneutvecklingen och gapet till den privata sektorn ökar hela tiden. Från fackligt håll ser man att en exportmodell skulle cementera den lönegrop som den offentliga sektorn befinner sig i. Därav de rätt kraftfulla organisatoriska åtgärderna som nu är att vänta.
Att löneutvecklingen är mer gynnsam på den privata sidan beror på så kallade löneglidningar, dvs att man betalar högre löneförhöjningar än vad som avtalen förutsätter. Det är obekant inom den offentliga sektorn, där avtalen i regel utgör både golv och tak. I den senaste kommunala avtalsrörelsen lyckades man nå en lösning som korrigerade lönegapet en smula. Tack vare det löneutvecklingsprogram som man strejkade sig till nådde man nämligen löneförhöjningar som översteg exportindustrins.
Den lösningen har uppenbarligen blivit en nagel i ögat på regeringen, och nu vill man täppa igen den möjligheten. Målsättningen är att anpassa den offentliga ekonomin med 6 miljarder euro och då vill man inte se att lönerna inom den offentliga sektorn sväller. Det är den kvinnodominerade offentliga sektorn som får stå för notan när regeringen sparar.
Det är den kvinnodominerade offentliga sektorn som får stå för notan när regeringen sparar.
Värt att notera är att Kommun- och välfärdområdesarbetsgivarna KT inte heller ser med blida ögon på regeringens planer. Om man kraftigt reducerar verktygen i riksförlikningsmannens verktygsback minskar förutsättningar att lösa de konflikter som uppstår på arbetsmarknaden. Det är skäl att påminna om att nyckeln till lösningen i den omfattande kommunala konflikten 2022 uttryckligen fanns hos riksförlikningsmannen, närmare bestämt i det medlingsförslag som förlikningsnämnden kom med. Då den möjligheten försvinner är risken att konflikterna blir alltmer utdragna.
Man kan inte påstå att KT har gjort sig känt för att vara generös med löneförhöjningar. Men då man inom många sektorer i kommunerna och välfärdsområdena brottas med personalbrist är det inte heller i KT:s intresse att skapa en modell där den offentliga sektorn hamnar i ett slags löneoffiside. Det är de facto inte i någons intresse. Men regeringen väljer att blunda för det.
