I dagarna har omkring 60.000 förstaklassister inlett sin skolgång. Det är omkring tusen färre jämfört med fjolåret. De allt mindre årskullarna gör sig med andra ord påminda. Ser man till antalet elever och framför allt skolor så är prognosen brant nedåtgående. År 2018 fanns det ca 550.000 elever inom den grundläggande utbildningen, men enligt Statistikcentralens befolkningsprognos kommer antalet elever att minska drastiskt. År 2040 beräknas det finnas ungefär 425.000 elever i grundskoleålder.
Under hela 2000-talet har antalet grundskolor minskat stadigt. Och med ett sjunkande elevunderlag kommer trenden att bestå. Enligt Utbildningsstyrelsens prognos kan grundskolornas antal i värsta fall nästan halveras före utgången av 2040. Det säger sig självt att det sviktande elevunderlaget och den låga nativiteten är ett av de största orosmolnen på den utbildningspolitiska himlen.
Sedan 2010 har fruktsamhetstalet, dvs antalet barn en kvinna i genomsnitt föder sjunkit från 1,87 till 1,35. Ser man till Svenskfinland följer kurvan den nedåtgående trenden, dock så att sifforna är aningen ljusare. Men trots det finns det skäl till oro. Då de svenska volymerna är små krävs det inte stora förändringar för att skapa sprickor i den sköra infrastrukturen.
Då de svenska volymerna är små krävs det inte stora förändringar för att skapa sprickor i den sköra infrastrukturen.
Tankesmedjan Magma och Svenska Finlands Folkting gjorde på våren en prognos över den svenskspråkiga befolkningens utveckling i Finland fram till år 2040. Ur rapporten framgår bland annat att den svenskspråkiga befolkningen i exempelvis Hangö förväntas minska med 26%. I Kristinestad med 16%, Lovisa 13%, Kimitoön 12% och Raseborg med 12% bara för att nämna några exempel. Det är inte långsökt att orter i en sådan nedåtgående spiral tvingas se över sitt skolnät.
Med nedåtgående elevprognoser påminns man om vikten av att den finlandssvenska skolan är attraktiv och konkurrenskraftig. I regioner som är starkt tvåspråkiga kan familjers val av skolspråk bli helt avgörande med tanke på ett heltäckande finlandssvenskt skolnät. Därför måste vi slå vakt om att ortens svenska skola alltid utgör ett reellt alternativ i den tvåspråkiga familjen.
