När skönheten kom till byn då var klokheten där, då hade de bara törne och galla. Raderna av Nils Ferlin har kommit till mig mer än ett par gånger den senaste tiden. Jag har nämligen inlett läsåret i en ny skolbyggnad. En splitterny, ändamålsenlig byggnad som jag väntat på i nästan tjugo år. Det är den vackraste skolbyggnad jag någonsin sett, även om jag må vara smått partisk.
Jag har dock märkt att jag mer än en gång fått försvara den, då klokheten tyckt att är det här inte lite väl fint för att vara en skola? Att det viktigaste är väl ändå att en skola har engagerade lärare, inte sitter ju pedagogiken i väggarna? Krävs det verkligen så här avancerade salar för att bedriva undervisning? Men det är klart att det är lättare att vara både engagerad och innovativ om man slipper fundera på dålig inomhusluft och utrymmesbrist. Dagens skola har en mycket ambitiös läroplan där vi ska lära ut allt från programmering och textförståelse till gemensamt musicerande. Då behövs också den rätta utrustningen och en miljö som stimulerar inlärningen och stöder undervisningen.
Sen är ju skolan faktiskt en arbetsplats också. Under taklagsfesten samtalade jag med arkitekten om byggnaden och hur vacker jag tycker att den är. ”Ungdomar behöver också skönhet!”, sade jag med stort patos. Det höll den kloke arkitekten naturligtvis med om, men tillade sedan pillemariskt ”lärarna också”. Jag rodnade lite, för det var ju något jag, som varit facklig aktiv i så gott som hela mitt lärarliv borde ha uttryckt själv. Ibland är vi lärare så självuppoffrande att vi påminner om den stereotypa självutplånande modern som ställer till med middag åt sin familj och sen själv äter stående vid diskbänken. Ska vi verkligen få ha det så här fint? Har vi förtjänat det här? Är det inte lite väl påkostat? Inte ska väl jag…
Under de senaste åren har man talat mycket om den bristande attraktionskraften i läraryrket. För få vill bli lärare, för många vill lämna yrket. I kampen för att bibehålla våra lärare behöver vi också lyfta fram den fysiska arbetsmiljöns inverkan på lärarnas mående. Det vi borde göra i stället för att ifrågasätta ett vackert nybygge är att räta på våra ryggar och tillstå det som är sant; vi förtjänar verkligen det här, för skolan är en viktig plats. Så när jag går hem efter en arbetsdag och stänger dörren till mitt nya kansli och går genom den storslaget vackra aulan så tänker jag att det är just så här bra vi ska ha det.
Välkommen till byn, skönheten!
