Att debattera och lyssna på hur andra ser på saken är något av det bästa jag vet. Debatt för mestadels framåt, men det förutsätter att debatten är mångsidig och nyanserad, och att alla parter kommer till tals.
Ledsamt nog har debatten om skola på svenska i Finland i media under det senaste året blivit något av en jakt på syndabockar. Ibland verkar det nästan som att det pågår en klappjakt på skolan på svenska i Finland. Skolfolket idag borde nästan få medieskolning för att kunna hantera den uppkomna situationen, för att kunna hantera vardagen utan att bli ännu mera uthängda.
Allt som oftast glömmer man i den granskande bakgrundsanalysen baserad på anonyma kartläggningar i medier att strikt tystnadsplikt, mångprofessionellt samarbete och stödfunktioner är en del av dagens skola. Att tilldelningen av resurser, som skolorna själva inte kan påverka, styr allt glöms också bort. Ledsamt ofta blir skolan en institution som misstänkliggörs. Ibland undrar jag om det till och med finns en i förväg given agenda att svartmåla det som görs i dagens skola.
Jag önskar mig ett samhälle där goda exempel i stället är det intressanta. Men att diskutera fungerande lösningar och fundera konstruktivt framåt är inte lika spännande som att lyfta fram det som brister.
Ställer man frågan varför vi måste hänga ut elever, skolor och lärare för att kunna diskutera samhällsproblem till media är svaret att det behövs case för att kunna debattera. Då uppstår en debatt som sällan innehåller löningar för vår skola och som vi sällan kan delta i på grund av tystnadsplikten. Att vi som minoritet tar oss an skolproblematik ur individperspektiv är direkt farligt för den lilla skolan på svenska i Finland.
Den finländska skolan vilar på tillit. Tillit till skolan som samfund, tillit till lärare och skolpersonal. Tillit och samarbetet mellan hem och skola. Det är någonting som man utanför landets gränser ser som en styrka. Politiskt vilar skolan i vårt land på koncensus, där varje aktör har sin givna uppgift. Det finns klart uttalat var man kan påverka vad och vem man kan vända sig till när. Ramarna för utbildning är klara och trygga. Och anser vi att ramarna inte är fungerande – ja då är det precis där, och ingen annanstans, vi ska starta diskussionen om brister i skolan.
Skolan i Finland är mer än bara skola. Vår utbildning är en av de stabila grundpelare som håller landet i gång och fungerar som möjliggörare.
Så bästa debattörer och allmänhet: vad skolan borde göra går inte ihop med vad skolan kan göra just nu. Skolans funktion som en utjämnare är satt ur funktion. Det är därför hög tid att diskutera strukturer och innehåll med tanke på framtiden. Och hitta goda exempel på lösningar som faktiskt tar oss framåt.
