Livet har inte varit sig likt för någon under vårens kris. Inte minst för utbildningsväsendet. Vi har upplevt snabba ryck och ett land som släckte ner på nolltid. När mycket annat stannade var det en sak som inte gjorde det: skolorna. Vi lärare avlade vårt största prov någonsin. Och jag vågar säga att vi klarade det. Det måste vara självklart att säga det högt och det är minst sagt okej att fira det. Därför vill jag att vi hissar den blåvita flaggan den 14 maj. Vi flaggar för skolan, för landet, för våra skolelever och också för vår personal – för både lärare och all övrig personal i skolan. Det är nämligen viktigt att skoleleverna och samhället får känna av att ett delmål har nåtts. Skolan, som är en grundrättighet, öppnar sina dörrar igen.
När det kommer till FSL och en engagerad lärarkår måste vi alltid minnas följande: varför vi finns till, vilken mission vi har och vart vi är på väg. Vi representerar en viktig yrkeskår. Vi vet att bildning bär landet, att det är det som är grunden till Finlands fortsatta konkurrenskraft. Det vi gör har en enorm betydelse och vi skall också visa det i vår vardag samt i all intressebevakning som berör vår sektor. För att vi ska kunna påverka så krävs en stark och aktiv medlemskår som vill förändra och som ser nyttan av förbundets arbete. Även om vi har haft ett starkt FSL genom åren och fortfarande har det, så är det inget som kan garantera framtiden. Där fungerar vi på samma sätt som alla andra förbund och yrkeskårer. Just nu leder vi i ovisshet och viss otrygghet – om vi fortsätter bygga vårt arbete och våra nätverk så kommer även vi som förbund att gå stärkta ur krisen. De handlar långt om förtroende och tillit till varandra. Och det handlar om engagemang.
FSL stärks av den regionala balansen – de nya stadgarna garanterar regional representation med aktiva föreningar. Delaktigheten är bärande och en förutsättning för att visionen ska kunna förverkligas är aktiva föreningar som har ett gott samarbete med den föreningarna valt till fullmäktige. Det här förutsätter att det finns en stark vi-anda och ett intresse för att vara aktiv. Det är ingen självklarhet utan den aktiviteten måste förtjänas om och om igen.
Hur skapar man då engagemanget, intresset och hur förklarar man vikten av nätverk och påverkan? Som aktiv i många beslutsfattande organ har jag lärt mig att det finns många sätt att påverka. Jag har valt att vara aktiv i många sammanhang, träffa nya människor och förhandla mig fram även tillsammans med riksdagens representanter. FSL har alltid varit duktig på att vårda relationer till olika påverkare – det ska vi fortsätta med. Men vi behöver också ta nästa steg i kommunikationen. Vi behöver ha en nära kontakt till medlemmarna genom olika kanaler, vi behöver göra det på ett positivt och meningsfullt sätt och vi behöver vara extremt lyhörda för det som vårt fält vill och behöver. Positivt och uppbyggande ordval har betydelse. En transparent kommunikation kring vår intressebevakning har också betydelse. Och vi måste våga utvärdera förbundets verksamhet mera, Hur skapar vi nyfikenhet? Hur ger vi en känsla av mervärde? Och hur skapar vi en trygghet och närhet till medlemmarna? Det finns inget enkelt svar på de frågorna. Det handlar om att lyssna aktivt, kommunicera varje dag, visa våra medlemmars olika vardagsutmaningar och ständigt berätta hur vi påverkar uppåt och vilken praktisk betydelse det har.
Eftersom jag alltid jobbat med nätverkstänk, tror jag också att nya sätt att jobba har en avgörande betydelse i medlemsaktivitet och medlemsvärvning. Att vi vill stå för delaktighet kunde stärkas av att de lokala styrelsemedlemmarna tar en mentorsroll i stödjandet av skolombuden. Mentorskap har betydelse och det är ett speciellt bra sätt för FSL att ta hand om nya medlemmar och aktiva.
Det sägs att engagemang är den nya hårdvalutan. De flesta arbetsplatser börjar inse att engagerade arbetstagare är guld. Så är det också för föreningar och förbund. Vi ska se våra medlemmar som just guld. Och som förbund ska vi jobba extra hårt för att få ännu fler engagerade medlemmar. Den nya hårdvalutan kräver nätverk, ny kommunikation, fortsatt delaktighet och inte minst tillit till varandra. Gläds med alla barn och unga som längtat efter sina lärare och sin gemenskap i klassen. Det visar det värde skolan har i samhället. Hissa flaggan för att det vi gör har betydelse på riktigt – både för den lilla sjuåringen som står och väntar med en allt för stor skolväska på ryggen till själva samhället och konkurrenskraft i form av kompetens.
Inger Damlin
Kandidat i FSL:s ordförandeval
