Henrika Nybondas-Kangas har en viss erfarenhet att luta sig tillbaka mot om när hon förutspår utmanande avtalsförhandlingar. Hon är nämligen ingen duvunge i sammanhanget. I 25 år har hon jobbat på kommunarbetsgivarorganisationen KT, senast som förhandlingsdirektör. Den första mars tar hon över som verkställande direktör efter Markku Jalonen som avgår med pension. KT är alltså motparten när de kommunalt anställda, inklusive lärarna, samt de anställda vid välfärdsområdena ska förhandla om löner och övriga arbetsvillkor.
Krossat glastak
Vid valet av Nybondas-Kangas krossades två glastak. Hon är den första kvinnliga vd:n i KT:s historia och det är också första gången som en finlandssvensk har valts till posten. Valet stod på slutrakan mellan Henrika Nybondas-Kangas och Mika Nykänen, som för tillfället är arbetsminister Arto Satonens (Saml) statssekreterare. Med minsta möjliga marginal, med rösterna 8 mot 7, stannade KT:s styrelse för Nybondas-Kangas.
– Vi var två kandidater med väldigt olika bakgrund. Man tyckte kanske att jag var ”det där gamla goda” och Nykänen stod för ”överraskningsmomentet”. Om det verkligen är så vet jag inte, säger Henrika Nybondas-Kangas
Man kan kanske se valet som en fortsättning på den linje som Markku Jalonen under årens lopp har stakat upp.
– Linjen dras upp av våra beslutsfattare, men visst har vd:n en stor inverkan. Jag är en anhängare av avtalskulturen så den biten kommer nog att fortsätta. Jag är en förhandlare.
Du säger att du är en vän av avtalskulturen. Vad betyder det?
– Jag hoppas att vi hittar lösningarna vid vårt eget förhandlingsbord. Där kan vi skapa avtal som är skräddarsydda för våra arbetsplatser.
Henrika Nybondas-Kangas betonar också vikten av en fortlöpande förhandlinsprincip, dvs att man för diskussioner och förhandlingar också om man har ett kollektivavtal som är gällande.
– Det är det som bär frukt. Man kan inte komma en vecka före avtalet tar slut och säga att nu ska vi förändra världen.
In i hetluften – avtalsförhandlingar hägrar
Det kommunala tjänstekollektivavtalet löper ut 30.4.2025. Det betyder att Henrika Nybondas-Kangas kommer in i hetluften mer eller mindre omgående när hon tillträder. När det nuvarande avtalet förhandlades fram skedde det under exceptionella förhållanden. Det krävdes både lärarstrejk och att en förlikningsnämnd ingrep innan man nådde en överenskommelse i juni 2022.
En hurudan runda står vi inför nu?
– Jag har ännu inte sett en enkel förhandlingsrunda. Det kommer den här inte heller att bli. Just nu är det lite vänta och se som gäller. Vi har ännu ingen allmän linje, vi väntar på exportbranschen. Det blir spännande igen.
– Den ekonomiska situationen kommer att bli en faktor. Vi vet hur illa det är för välfärdsområdena. Statsekonomin, dvs den offentliga ekonomin, är en helhet. Det blir knappast lättare för kommunerna om välfärdsområdena behöver mera pengar för att rädda sin verksamhet.
Löneutvecklingsprogrammets öde
I den senaste avtalsrundan kom man överens om ett femårigt löneutvecklingsprogram för kommunsektorn. Programmet sträcker sig fram till år 2027, men avtalet kan sägas upp vid utgången av april är 2025. Henrika Nybondas-Kangas vill inte spekulera i om KT kommer att utnyttja uppsägningsklausulen.
– Det blir en helhetslösning och vi får se när den tiden kommer. Vi vill ha en ändamålsenlig lösning för hela fältet som beaktar den svåra ekonomiska situationen. År 2025 kommer den tredje raten av löneutvecklingsprogrammet och då har cirka tre av fem procent betalats ut, det glöms bort ibland.
Kommer löneutvecklingsprogrammet att kopplas ihop med vårens avtal?
– De har redan kopplats ihop, vara sig vi vill det eller inte. När man förhandlar om arbetsfred är alla frågor kritiska. Vi kan knappast undvika att diskussionen kommer att gå het om löneutvecklingsprogrammet för åren 2026 och 2027.
Vid valet av ny vd spekulerades det i att din motkandidat Mika Nykänen, som har täta band till Samlingspartiet, skulle vara mer benägen än du att säga upp avtalet. Vad säger du om spekulationerna?
– Det är just vad det är, spekulationer. Jag tror inte att det hade varit lättare för Nykänen än för mig.
Vilka är signarena från fältet i den här frågan?
– Det finns säkert arbetsgivare som inte skulle ha råd med löneförhöjningar överhuvudtaget.
Regeringen klev in på arbetsmarknadens revir
En ny krydda i vårens avtalsförhandlingar är att regeringen har blandat sig i leken. Den så kallade exportmodellen är för tillfället i riksdagen för behandling och kommer att klubbas igenom före jul. Lagen begränsar riksmedlaren rörelseutrymme i arbetsmarknadskonflikter. Det kommer inte längre att vara möjligt att komma med ett medlingsbud där den så kallade allmänna lönelinjen överskrids.
Henrika Nybondas-Kangas säger att man på KT inte ville ha någon lagstiftning kring detta utan hon hade hoppats att arbetsmarknadsparterna själva hade kunnat förhandla fram en modell.
– Om inte riksmedlaren kan lösa vår konflikt så vem löser den då? Om det saknas verktyg i verktygslådan, vad händer sen?
Enligt Nybondas-Kangas har riksmedlaren i och med lagstiftningen färre verktyg i verktygsbacken och hon konstaterar att avtalen man slöt sommaren 2022 inom kommunsektorn och senare också inom välfärdsområdena inte längre är möjliga. Det här var lösningar som gav de anställda inom kommunerna samt välfärdsområdena större löneförhöjningar än inom exportindustrin.
– Inte vet jag hur riksmedlaren ska kunna lösa sådana här tvister i framtiden.
Ogynnsam löneutveckling för offentliga sektorn
Från exempelvis lärarfackligt håll har kritiken mot exportmodellen varit hård. Både OAJ och FSL menar att modellen försämrar den kvinnodominerade offentliga sektorns löneutveckling och cementerar att lärarna för evigt förpassas till en ”lönegrop”.
– Det låter lite väl dramatiskt. Men nog kan man säga att möjligheterna att jämna ut löneskillnaderna blev färre. Åtminstone i krissituationer.
Finns det i exportmodellen möjlighet att särbehandla olika yrkesgrupper?
– Riksmedlaren får färre redskap. Ofta brukar man säga att ni avtalsparter kan ju sinsemellan avtala vad ni vill. Men det funkar inte så i riktiga livet
Läs också
Kvarsittning i gropen
Kritik mot senaste avtalslösning
Genom exportmodellen vill regeringen täppa till kommunsektorns möjligheter att får löneförhöjningar som överstiger den allmänna linjen. Lösningen från 2022 har fått kritik från näringslivshåll med argumenten att den blev för dyr.
– Som förhandlare måste man fatta beslut utgående från den information man har just då. Tittar man i backspegeln kan det se annorlunda ut än just i det ögonblicket när du fattade beslutet.
Men om du idag tittar i backspegeln, hur ser det ut?
– Jag har svårt att se att vi hade kunnat handla på något annat sätt. Vi försökte undvika större strejker. Om jag säger så här: Det blev ändå helt tillräckligt med strejkdagar.
”Öronen blir röda”
Nu då avtalsrörelsen är i startgroparna är det en smula vanskligt att sia om på vilken nivå löneförhöjningarna kan landa på. Någon allmän linje har inte ännu utkristalliserats. FFC-förbunden har dock gemensamt gått ut rätt offensivt. Målsättningen är en löneförhöjning på 10 procent (6 procent första året och 4 procent det andra) slår Industrifackets ordförande Riku Aalto fast. Det skorrar illa i Henrika Nybondas-Kangas öron.
– Man får ju röda öron bara av att lyssna.
Varför det?
– Det låter nog ganska högt. Alldeles för högt.
Vad för siffror låter bra i KT:s öron?
– Vi får vänta och se. Nog vill vi ju följa den allmänna linjen, det är vårt utgångsläge. Men inte är den allmänna lönelinjen alltid optimal för oss, ibland är den för dyr, säger Henrika Nybondas-Kangas.
Text: Mattias Fagerholm
Foto: Frida Lönnroos
