Marina Lindholm är huvudsakligen lärare i gymnasiet men har kurser också på åk 7 i Hagelstamska skolan i Grankulla. Faktum är att hon har ett och ett halvt lektorat i och med att hon utöver grundskola och gymnasium också undervisar på tredje stadiet i Sibelius-Akademin där hon är lektor i musikens didaktik för blivande musiklärare, både de finskspråkiga och de svenskspråkiga.
För tillfället skall 34 av hennes studerande ut på sin första praktik.
– Det är mycket konkret och kräver mycket praktiska förberedelser.
I början av hösten hade Marina och hennes studenter tillgång till didaktiksalen, men där fick inte vara flera än tio personer på en gång.
En del måste alltid delta i undervisningen per skärm.
– Vi hade ett roterande system där studerandena turvis satt hemma eller ute i korridoren och följde med på distans.
Ingen utomstående får nu komma in i Musikhuset vid Tölöviken i Helsingfors där Sibelius-Akademin verkar och sedan november har Marinas undervisning varit helt och hållet på distans.
Men så länge lågstadierna håller öppet försiggår också musiklärarstuderandenas praktik som vanligt i skolorna.
– Vi har nog förberett studerandena för distansundervisning.
Marina undervisar alltså själv på distans och undervisar också i hur man skall undervisa på distans.
Diskussion i musiklärarkretsar
Vi backar ett år och håller oss till högstadiet och gymnasiet i Grankulla. Skolorna stängdes i mitten av mars. Hur lägger man upp musikundervisningen i ett sådant läge?
– Först använde jag olika skriftliga uppgifter, såsom popmusikens historia för åk 7, de såg på videor och svarade på frågor hemma i egen takt.
Då skolorna efter påsk förblev stängda diskuterades det i musiklärarkretsar hur och vad eleverna skall göra. Vad kan de göra hemma, vad klarar de av, hur mycket tid har de?
Jag vill ju att min undervisning följer läroplanen och känns meningsfull för studerandena.
Marina Lindholm
Efter påsken övergick Marina till att låta högstadieeleverna medverka genom övningar som inte krävde instrument, de kunde till exempel komponera med hjälp av olika appar, träna bodypercussion eller klappa rytmer hemma och skicka filmfiler till Marina.
Men det var inte helt enkelt att klargöra hur filmer skall bandas och vart de skall skickas. En del lärare tog emot filer på sin privata Whatsapp.
– Men får du 120 inspelningar i veckan till din privata telefon blir det ohållbart, säger Marina.
Också en del föräldrar upplevde situationen som jobbig. Man kan föreställa sig situationen då två vuxna sitter på arbetsmöten vid sina datorer samtidigt som ett par barn spelar på varsitt instrument och skall spela in en filmsnutt, i samma hem.
Lyckligtvis hade Marina hunnit låta eleverna bekanta sig med olika instrument tidigare under året. Det har hon också passat på att göra tidigt detta år.
– Jag har tänkt att de åtminstone fått den här delen av närundervisningen ifall skolan igen stänger.
Och, minsann, kort efter att intervjun gjordes övergick Hagelstamska skolan till studier på distans.
Då den här intervjun görs får alltså högstadieeleverna fortfarande undervisning i skolan. Inget uttalat förbud mot sång föreligger, men Marina har valt att inte sjunga med eleverna, delvis beroende på att musiksalen är rätt liten och elevernas munskydd är inte alltid optimalt placerade.
– Jag får hela tiden vara munskyddspolis och se till att eleverna håller avstånd till varandra, säger hon då vi träffas.
För tillfället råder distansundervisning för både gymnasium och högstadium.
Stipendium från SFV
I april i fjol inbjöd Svenska folkskolans vänner lärare att skicka in modeller för distansundervisning. Marina skickade in sin modell ”Upplägg för musikundervisning på distans” och uppmärksammades för det med ett stipendium på sammanlagt 8000 euro, där en del gick till henne och en del till skolan. Över 150 bidrag skickades in och de återfinns nu på SFV:s webbplats www.sfv.fi/distans.
Den här hösten höll Marina den första kursen i musik för gymnasiet helt och hållet på distans, för två grupper, sammanlagt 40 studerande.
Studerandena fick först läroplansenlig teoretisk undervisning virtuellt, men när det blev klart att distansundervisningen fortsätter under hela kursen började Marina fundera hur man kunde få dem alla att också musicera hemma. De 17 studerande som inte hade ett instrument, fick då låna en ukulele från skolan.
Rimligtvis kunde alla 20 i gruppen inte sitta vid sina hemskärmar och musicera samtidigt.
– Det var bättre att jag gav över ansvaret till dem så de fick öva i egen takt. På jullovet bandade jag därför övningsvideor och ackompanjemang till nio olika sånger. Till alla sånger fanns det olika svårighetsgrader som studerandena kunde välja mellan beroende på sin egen nivå. De övade och bandade sedan in filer som de skickade till mig. Responsen var mycket positiv, de studerande tyckte att de lärde sig mycket också på egen hand och att det var skönt att få göra något praktiskt mellan varven.
Då studerandena efter julen började skicka in sina spelvideor blev de till slut hela 360 till antalet. 360 videor à 2–3 minuter. Det blir upp till 18 timmar musikvideor. Och alla inspelningar fick skriftlig respons.
Kände du att du hade tagit dig vatten över huvudet?
– Jo, det gjorde jag, säger Marina, men hon småler.
– Jag vill ju att min undervisning följer läroplanen och känns meningsfull för studerandena.
Text och foto: Tom Ahlfors
