– Vi har stått på sidolinjen under kurserna, det har inte känts rättvist, säger Alexandra ”Sasha” Airas.
Sasha blev förra våren klar med sina studier till lärare inom småbarnspedagogik. Därefter hakade hon på den behörighetsgivande speciallärarutbildningen (35 studiepoäng) som Helsingfors universitet har erbjudit på svenska sedan 2023.
Utbildningen uppfyllde inte riktigt hennes förväntningar. Och det verkar finnas ett utbrett missnöje, vilket i synnerhet gäller de fem lärarna inom småbarnspedagogik som gick utbildningen. Enligt Sasha har utbildningen långt utgått från den grundläggande utbildningen och fokuset på småbarnspedagogiken har varit bristfälligt
– En stor del av det material, de vetenskapliga artiklarna, som ska användas är riktade mot låg- och högstadiet. Vi har inte kunnat använda oss av dem. Resten av klassen har massor med material. Det blev väldigt mycket mer jobb för oss, säger hon.
”Vi har undervisat oss själva”
En annan kritik som har framförs är att det har varit en stark betoning på självstudier och föreläsningarna har lyst med sin frånvaro. Vi har undervisat oss själva, säger en studerande med klasslärarbakgrund som tidningen Läraren har talat med.
– Det är inte bara jag utan alla har varit missnöjda, säger Sasha.
Missnöjet kulminerade i att de studerande under hösten kontaktade universitetets jämställdhetsansvarige. De konstaterar i en skrivelse att ”de svenskspråkiga studierna är mindre omfattande än de motsvarande finskspråkiga kurserna” och de upplever att de får ”olika förutsättningar att klara sig i arbetslivet”.
Bland annat har man inom de finskspråkiga studierna fått ta del av flera olika gästföreläsningar som är relevanta för speciallärarens yrkesroll, exempelvis av polisen, barnskyddet, och en föreläsning om sexuella trakasserier.
– Det fick inte vi på svenska. Endast en föreläsning av Valteriskolan, vilket var mycket givande, säger Sasha.
Enligt de studerande har reformen om stödet för lärande behandlats styvmoderligt, vilket de upplever som problematiskt då man på fältet ser de nyutexaminerade som experter på området.
Omkring 35 studerande inledde flerformsstudierna. Tanken var att det skulle gå att jobba vid sidan om. Några har hoppat av eftersom kravnivån varit hög vilket gjort kombinationen jobb och studier svår.
– Jag rekommenderar inte studierna för de som jobbar. Jag skulle inte ha klarat av att jobba vid sidan om.
Akademiskt vs praktiskt
Studierna kritiseras för att ha en väldigt stark akademisk prägel. De studerande som Läraren talat med säger att de har en förståelse för att det är fråga om högskolestudier men de hade gärna sett en starkare koppling till det praktiska. Det här är de mest akademiska studierna som jag varit med om säger en studerande med både lärarexamen och andra högskolestudier i bagaget.
– Jag har studerat till lärare inom småbarnspedagogik. Den utbildningen var väldigt ”hands on”. Jag förväntade mig mera praktiskt, säger Sasha.
– Jag har lärt mig mera under praktiken på två veckor än under hela utbildningen.
För att gå utbildningen krävdes att man hade grundstudier i specialpedagogik (25 studiepoäng) avklarade. Numera erbjuder Helsingfors universitet även den biten på svenska, men tidigare måste man avlägga de studierna på annat håll. Sasha avlade grundstudierna i Åbo Akademis regi vid Hangö sommaruni.
– Jag lärde mig jättemycket där. Men de här studierna har inte varit fördjupande, snarare ytligare.
– Vi har inte fått de kunskaper som vi behöver. Jag känner mig inte säker i min roll som speciallärare. Det är trist för jag hade sett fram emot det här, säger hon.
Text: Mattias Fagerholm
