– Det här är en regeringsprogramsskrivning som finns och som vi inte kommer ifrån, säger undervisningsminister Anders Adlercreutz (SFP).
Det finlandssvenska fältet drabbas extra hårt av den planerade förändringen och SFP har jobbat i kulisserna för att får till stånd en förändring.
– Orsaken till att lagpropositionen gick på utlåtande först för några månader sedan är att jag i ett och ett halvt år har förhandlat med Sannfinländarna om den. Vi har lyckats få in vissa förbättringar, tex 5 miljoner för invandrarkvinnor.
– Nu har vi fått respons. Jag är tacksam för att man klart har lyft upp problem. Vi har förhandlat vidare och har fortfarande lyckats få in vissa förbättringar och i sinom tid ska vi se var vi landar. Jag är medveten om den fria bildningens problematik och vi har jobbat hårt för att göra det så bra som möjligt.
Du säger förbättringar – vilka då?
– Det kan jag inte säga nu. Vi kan diskutera det när vi har en offentlig proposition.
Vilken är din hälsning till den fria bilningen i det här skedet?
– Hälsningen är att jag delar oron. Jag ser problematiken och vi har försökt jobba inom de ramar som regeringsprogrammet ger för att skapa en så bra situation som möjligt. Det finns en övergångstid, det finns vissa öronmärkta pengar som hjälper situationen.
– En stor del av utfallet beror i slutändan på hur sysselsättningsområdena fungerar, hur de upphandlar och hur folkhögskolorna klarar sig i den konkurrensen. Det är något som det är skäl att förbereda sig för.
Men sista ordet är alltså inte sagt i den här frågan?
– Sista ordet är inte sagt.
Text: Mattias Fagerholm
