– Det är viktigt att vi har fått den här responsen, säger universitetslektor Raisa Carpelan, som ansvarar för de behörighetsgivande studierna i specialpedagogik vid HU.
Carpelan och kollegan Monica Londen, som ansvarar för grundstudierna i specialpedagogik, säger att det inom universitetet finns goda processer för den typen av kritik som framförts. De studerande har bland annat framhållit att den svenska utbildningen inte motsvarar den finska. Frågan har utretts inom fakulteten och det har inte funnits något att anmärka på. Utbildning är inte en exakt kopia av den finska utbildningen och ska inte heller nödvändigtvis vara det.
– Hela profilen dvs mångfald, flerspråkighet och social rättvisa finns genomgående i alla våra kurser på svenska. Det finns inte på samma sätt på finska, säger Londen.
– Vi måste också komma ihåg att det finns teman, innehåll och kurser som finns på svenska men inte på finska, säger Carpelan.
Vad i utbildningen finns på svenska men inte på finska?
– Till exempel en kurs som heter estetiska ämnenas möjligheter i specialpedagogik.
Londen och Carpelan påminner också om att den svenska enheten är liten, i praktiken är det en person som snurrar verksamheten. Utbildningen är också ny. Det är tredje gången som den arrangeras, andra gången som flerformsutbildning. Då kan man kanske inte jämföra sig med den finska som har funnits länge.
Har ni förståelse för kritiken?
– Det finns alltid saker som kan göras på ett annat sätt. Jag förstår studenternas perspektiv, säger Carpelan.
Kommer diskussionen som har uppstått att förändra på upplägget framöver?
– All respons som vi får påverkar upplägget. Vi ändrar någonting varje år.
Läs också
”Vi har inte fått vad vi behöver”
Utbildningen riktar sig från till lärare i småbarnspedagogik upp till andra stadiet. Småbarnspedagogerna har uttryckt ett missnöje över att utbildningen långt har fokuserat på den grundläggande utbildningen.
– Det är bra att de har lyft fram den här frågan. Det finns stor variation i grupperna och vi måste komma ihåg det och ta det i beaktande framöver, säger Carpelan.
– Det finns också fördelar med att ha lärare från olika stadier inom utbildningen. Man måste förstå den stora bilden. Därför tycker jag att det är ett stort plus.
De studerande upplever också att det varit mycket självstudier. Hur ser ni på det?
– Vid flerformsundervisning är det väldigt lite närundervisning. Vi har planerat så att det är gruppundervisning vilket innebär samtal och diskussion, men inte föreläsningar. Det kräver att de studerande tar ganska mycket ansvar, säger Carpelan.
Hur svår är balansgången mellan det akademiska och praktiska?
– Av 35 studiepoäng är 5 praktik, vilket innebär två praktikperioder Det är den praktiska delen. Universitetens viktigaste roll är att ordna forskningsbaserad utbildning, säger Carpelan.
Läraryrket är väldigt praktiskt så någonstans ska väl teori och praktik mötas?
– Det här är evighetsfrågan inom all lärarutbildning. Det är kanske den svåraste frågan. Men särskilt de fristående studenterna har en god förmåga att ta emot det teoretiska för de behärskar redan den praktiska biten.
Text: Mattias Fagerholm
