– Jag är här för att jag vill ta ansvar i frågan om ungas psykiska illamående. Jag är i egenskap av rektor en av de vuxna som måste ta ansvar för att vår skola är trygg och säker och att alla har möjlighet att må bra, säger Lena Sjöholm-Fahllund.
Hon var en av de som ingick i panelen när ungas illamående diskuterades på ett seminarium vid Åbo Akademi i Vasa för en tid sedan. Ett seminarium som lockade närmare trehundra deltagare – ett bevis för att ungas psykiska ohälsa är en brinnande fråga som alla vill lösa.
Men för att så ska ske krävs politisk vilja, tillade Sjöholm-Fahllund.
– Vi lärare kan bli bättre på att träna vår förmåga att se barnen, för illamåendet syns kanske först i skolan. Vi kan också alla gemensamt skapa en bättre och positivare atmosfär i skolan, men man ska komma ihåg att arbetsbördan redan nu är stor.
– Det är tungt för lärarna att hinna med själva arbetet och vi måste få fler stödfunktioner och för det krävs resurser. Det behövs fler skolcoacher, kuratorer och skolgångsbiträden. Samhället och beslutsfattarna måste vakna, säger hon.
Vuxna måste ta ansvaret
Skolkuratorn Mats Bergvik håller med om att det är de vuxna som måste ta det största ansvaret för ungas psykiska ohälsa. Det gäller föräldrar, lärare och alla andra professionella krafter inom skolvärlden.
– Det ansvaret kan inte ligga hos ungdomarna utan vi vuxna ska ta den största biten. Men här handlar det återigen om resurser. Har man flera hundra elever som behöver hjälp är det en utmaning att hinna med allt och verkligen se alla.
Han hänvisade också till en ny elevvårdslag som trädde i kraft 2014. I den betonas bland annat att lärare som uppmärksammar att någon mår dåligt ska föra det vidare.
– Men var och en har begränsningar. Det är viktigt att lärarna inte tar för mycket på sig och blir terapeuter. Det ska någon annan sköta för annars finns risk för mer utbrändhet, säger han.
Varför mår så många ungdomar – i synnerhet unga flickor – psykiskt dåligt? Psykiatern Hassan Jaghoori lyfte fram det enorma informationsflöde som unga utsätts för. Förutom det fördes allt från sociala medier, ovisshet inför framtiden, det höga tempot överlag fram som potentiella orsaker till illamåendet.
Svaren finns också i de över 700 berättelser om illamående som insamlats av Vasabladet och Österbottens Tidning som ordnade seminariet med Centret för livslångt lärande (CCL). Men vad kan skolan göra bättre för att bättre nå ut till ungdomarna?
Jenny Mattbäck, abiturient vid Korsholms gymnasium, menar att många unga känner sig isolerade från vuxna och omvärlden.
– Många känner så och normen är att många mår dåligt, stressar och har ångest. Ändå är det tabubelagt trots att det har blivit mera okej att söka hjälp. Det är inte lätt att ta kontakt om man mår dåligt, säger hon.
Lägre tröskel för att söka hjälp
Enligt Gabriella Åkers, som studerar tredje året vid Korsholms gymnasium, måste det bli lättare att söka hjälp och drog liknelser till en fysisk skada.
– Har du skadat ditt ben går du till hälsovårdaren direkt. Men om man mår dåligt funderar många unga på hur de ska göra och ofta händer ingenting.
Mattbäck broderade ut tanken:
– I lågstadiet följer hälsovården upp längd och vikt. Jag tycker att det samtidigt skulle ingå ett besök till kuratorn. Jag förstår att det handlar om resurser men på så sätt skulle det bli naturligt som ett årligt besök till tandläkaren, säger hon och fick applåder av publiken.
Mer kunskap om psykisk ohälsa i skolan i allmänhet efterlystes också. Men enligt eleverna i panelen kan det ofta räcka med att de unga har tillit till lärarna i skolan.
– Vi har det bra i vår skola för där kan vi vara ärliga med våra lärare och vi litar på dem. När jag har mått dåligt har jag sagt det till min lärare och bemötandet var bra. Det kan handla om småsaker som visar att läraren finns där och försöker förstå. Bara det kan räcka, säger Mattbäck.
Panelen konstaterade också att psykisk ohälsa inte längre kan vara ett tabubelagt ämne och att viktiga steg togs på seminariet.
– Vi blir hela tiden bättre på att tala om det. Det är det här seminariet ett bevis för. Ju mer vi pratar om det desto naturligare blir det, säger Sjöholm-Fahllund.
På seminariet var Frida Boisen, programledare och expert på sociala medier i Sverige, huvudtalare. Hon pratade om konkreta tips på att förhindra mobbning utanför klassrummet. Hennes budskap i korthet var att vi måste försöka vara snällare mot varandra på sociala medier.
Christoffer Thomasfolk
GALLUP:
1. Vad tyckte du om seminariet i Vasa?
2. Vad tog du med dig från det?
Robert Backman, rektor:
1. Det är fint att man ordnar seminarier kring utmanande och angelägna teman. Intresset och uppslutningen bevisar vikten av att det finns orsak att fortsätta diskussionen på alla plan.
2. Vikten av att vi som lärare och vuxna är närvarande och lyssnar och att vi ger oss tid för denna närvaro i skolvardagens tempo. Det är också viktigt att vi fortsätter och diskuterar kring de här frågorna i skolan och att vi fortbildar oss. För mig personligen väckte det tankar om vad jag kan bidra med som rektor.
Minna Rimpilä, lärare:
1. Jag anser det är ett steg åt rätt riktning att seminarier av denna karaktär ordnas. Stora evenemang får synlighet och väcker debatt. Vi måste värna om våra barn och unga. Bästa med seminariet var att de unga deltagarnas röster blev hörda och deras kloka ord måste vi ta på allvar. Däremot saknade jag beslutfattarnas närvaro under tillfället som borde stöda skolans arbete och förse skolan med resurser så att de kan sköta sitt uppdrag för elevernas välmående på bästa sätt.
2. Jag tar med mig två egentligen självklara saker. Vi ska sluta skylla på att enbart digitaliseringen är boven till vårt mående. Vi är själva ansvariga för våra handlingar digitalt och den tid vi tillbringar på SOME. Den andra saken är att vi måste orka som vuxna. Orka se, lyssna, diskutera och agera när det gäller våra barn och unga. De behöver närvarande trygga vuxna.
Minna Enroth, lärare:
1. Psykisk ohälsa bör uppmärksammas och talas om så ofta det bara går så att tabustämpeln tvättas bort. Det ska vara lika enkelt att uppsöka kurator eller psykolog som det är att gå till hälsovårdare eller läkare. Ett öppet sår i själen ska vårdas lika självklart som ett blödande knä.
2. Under seminariet bekräftades flera av de insikter som jag fått under min lärarkarriär. Skolvardagen ska vara trygg för alla och skolväsendet är i behov av fler resurser i form av kuratorer, skolpsykologer, socialarbetare och skolcoacher för att förebygga och vårda psykisk ohälsa. Eleverna och studerandena i panelen betonade vikten av att våga tala och vikten av att hjälpa kompisar att söka vård. Stöttande, närvarande och respektfullt lyssnande vuxna är viktiga, men stöttande kompisar är ändå den viktigaste länken mellan den som är i behov av vård och den som kan ge vård.
