Mest har flickornas uppfattning om sitt utseende gått neråt, från skolvitsordet 7,8 i barometern från år 2018 till 7,5 nu. Pojkarnas missnöje med sitt utseende går också neråt, men inte lika mycket som för flickorna och de visar också ett högre medelvitsord; 8,2 för sitt utseende.
Det allt sämre måendet visar sig också i uppfattningen om den egna psykiska hälsan. Flickorna ger sin psykiska hälsa vitsordet 7,7 och pojkarna 8,4. För bägge grupperna är medelvitsordet sämre än för två år sedan.
Fallet från år 2018 till 2020 är störst för pojkarna då det gäller frågan om livet i det stora hela, från 8,8 till 8,4.
Inställningen till livet verkar ha fått sig en törn sedan 2018. Allt färre upplever att de klarar sig i livet, känner sig värdefulla eller upplever att livet har ett mål och en mening.
93 procent av de tillfrågade upplever att de har vänner som betyder mycket för dem. Dessvärre känner sig många ändå ensamma. Hela 36 procent av flickorna håller helt eller delvis med om att de ofta känner sig ensamma. Motsvarande siffra för pojkarna är 15 procent.
Oro över att välja fel bransch
Bland de svenskspråkiga unga är gymnasium ett betydligt populärare val än yrkesskola. Av grundskoleeleverna kunde 78 procent tänka sig att fortsätta till gymnasiet och 27 procent till yrkesskola. Avståndet till skolan verkar påverka val av gymnasium mer än val av yrkesskola. För en klar majoritet var det däremot viktigt att få studera på svenska.
Språket spelar en roll även med tanke på arbetslivet. Tre av fyra uppger att det är viktigt för dem att få jobba på svenska i framtiden. Av enspråkigt svenska respondenter anger 41 procent att det är mycket viktigt. Motsvarande andel bland tvåspråkiga respondenter är 8 procent.
Tre av fyra unga vet mer eller mindre vad de vill studera efter sina nuvarande studier. Samtidigt oroar sig nästan lika många för att fatta fel beslut.
– Det här är en hög siffra, och den är ungefär lika hög nationellt, säger Magmas samhällsanalytiker Kaisa Kepsu.
Däremot är hela 72 procent av de svenskspråkiga unga mycket eller litet rädda för att fatta fel beslut gällande sin utbildning. I den nationella ungdomsbarometern 2017 blev motsvarande siffra betydligt lägre, 44 procent.
Däremot visar både den nationella och den svenskspråkiga barometern att flickor oroar sig betydligt mer än pojkar för att fatta fel beslut gällande sina studier och för att börja jobba inom fel bransch.
Flest röster får läraryrket
När det gäller branscher eller yrken i framtiden är det de traditionella yrkena populära också bland de svenskspråkiga ungdomarna. Det är social- och hälsovård och pedagogik som lockar.
– Varje respondent fick välja tre yrken, utan rangordning sinsemellan, säger Magmas samhällsanalytiker Lia Markelin.
I undersökningen finns en överrepresentation av flickor och österbottningar och eftersom svaren gällande framtida yrken inte har viktats kan det påverka resultatet.
Det är i alla händelser läraryrket som drar hem de allra flesta omnämnanden i undersökningen, hela 105 personer (av 545) svarade ”lärare” på ett yrke de kunde tänka sig att utöva i framtiden.
– Det var väldigt många som sade sig vilja bli lärare. Men där syntes en överrepresentation av svar från Österbotten, berättar Lia Markelin.
Nästan hälften uppger att de kan tänka sig arbeta som lärare inom småbarnspedagogiken.
Internet viktig relationsskapare
Matilda Wrede-Jäntti är universitetslektor i socialt arbete vid Helsingfors universitet.
– Ur en ungdomsforskares synvinkel är resultaten förväntade. Finska och finlandssvenska ungdomar mår ungefär lika och på det stora hela mår de ganska gott.
– Vi hittar inte förklaringar till resultaten om det psykiska måendet i ungdomarnas bakgrund, föräldrarnas utbildning eller regioner. Framför allt ser vi en skillnad mellan könen, säger Wrede-Jäntti.
Det blir tydligt att pojkarna, då de själva skall uppge hur de mår, konsekvent ger högre vitsord än flickorna.
– Det här är inte ett finlandssvenskt fenomen utan forskarna har sett detta i alla nordiska länder en längre tid.
När de vuxna talar om en oro för marginalisering och utslagning bland unga tänker vi ofta i termer av utbildning, sysselsättning och försörjning.
– Ungdomarna själva pratar om att ha vänner och ingå i en gemenskap. De ser avsaknaden av sociala kontakter som en specifikt varnande signal för att bli marginaliserad, säger Matilda Wrede-Jäntti.
Nätet är en viktig faktor i det här sammanhanget, säger hon.
– Internet är stort och det kan användas felaktigt och barn kan bli ruskigt utnyttjade. Vår omsorg över barnens välfärd kan dock ha gjort att vi inte tagit in vilken otrolig betydelse nätet kan ha för ungdomarna. Det syns i flera nationella och internationella studier, och det syns också i Magmas ungdomsbarometer.
Majoriteten av ungdomarna uppger att de fått nya bekantskaper via nätet, både flickor och pojkar.
– Vi ser också att andelen ungdomar som svarat att de har kontakt över nätet med personer de fysiskt aldrig har träffat är mycket hög!
Nästan varannan pojke och var tredje flicka har stiftat nya bekantskaper över nätet. Trots det är det rätt få som uppger att de utsattas för till exempel näthat, noterar Wrede-Jäntti.
Bara 15 procent har upplevt nätmobbning och bara en procent av dessa säger att det skett ofta.
Visst är en av sex personer en hel del, säger Matilda Wrede-Jäntti och tar nog uppgiften på allvar.
– Men jämfört med vad ungdomar säger sig uppleva i skolan är andelen som upplevt mobbning på nätet lika stor.
Internets betydelse för ungdomarnas känsla av att ingå i ett sammanhang och vara betydelsefulla är stor.
Varför görs skillnad mellan pojkar och flickor?
Resultaten i Magmas ungdomsbarometer är inga nyheter, tycker Ann-Britt Bonns, rektor vid Grundskolan Norsen i Helsingfors. Rapporten Hälsa i skolan som utgavs i fjol visade samma tendenser. Men varför görs alltid skillnad mellan flickor och pojkar?
Ann-Britt Bonns har reagerat på att undersökningar av det här slaget ofta inleds med könsbestämning av den som svarar.
– Då utgår man från flickor och pojkar. Om en elev mår dåligt, känner sig ensam eller inte trivs i skolan spelar det ju ingen roll om det är en pojke eller flicka, säger Bonns.
– Vi borde alltså prata mera om elever som mår dåligt än om de är flickor eller pojkar.
Råkar en elev som inte trivs i skolan vara pojke är det konstigt för honom att märka att pojkar uppvisar större trivsel i allmänhet.
När skall vi frigöra oss från de här stereotypierna, frågar sig Bonns, som medger att hon inte har några definitiva svar.
Rapporten Hälsa i skolan som utförs regelbundet visade i fjol samma trender som Magmas färska ungdomsbarometer.
Enligt de skolvisa resultaten av den rapporten trivdes pojkarna i Grundskolan Norsen bäst i skolan i jämförelse med alla elever i hela landet. Detta påtalade rektorn i sitt nyårstal för eleverna i fjol och möttes av gapskratt.
– Inte kunde de ju begripa det!
En komisk passage, men i förlängningen betyder ju dessa uppgifter att flickorna inte trivs lika bra.
– De var inte alls i topp, säger Ann-Britt Bonns.
När uppstår den skillnaden som gör att pojkar svarar mera positivt än flickorna? Handlar det faktiskt om att det finns en skillnad på hur de trivs i skolan?
– Vi vet ju att det finns många pojkar som inte trivs i skolan, men som statistisk grupp hamnar de ändå bland dem som trivs bäst.
– Vi vet också att unga män i åldern 20–25 år är de med den största risken för marginalisering och utslagning i framtiden, säger Bonns och hänvisar till en paneldebatt hon tagit del av där deltagarna var nordiska skolforskare.
Hur syns de nedåtgående trivselkurvorna här i Grundskolan Norsen?
– Jag har varit lärare i trettio år, säger Ann-Britt Bonns.
– Visst kan man säga att det är oroligare vissa år än andra, men jag kan inte säga att jag märker att skolan nu har större problem med elever som mår sämre.
Det finns ju fruktansvärda historier om vantrivsel från förr i världen. Knappast har livet blivit sämre. Kanske ungdomarna idag bättre än förr kan ge uttryck för att saker inte känns bra.
Ungdomar känner sig ändå mera ensamma idag än för till exempel två år sedan, visar Ungdomsbarometern.
– Jag tror att större satsningar borde göras på de allra yngsta barnen och deras familjer, redan inom småbarnspedagogiken. De problem som finns i årskurs 1 följer med genom skoltiden. Det är svårt att bryta den trenden.
– Till våra stödåtgärder hör att jobba aktivt med elevernas sociala och emotionella kompetenser i alla årskurser 1–9. För åk 7–9 har skolcoachen och kuratorn byggt upp ett program där eleverna varje vecka tar del av gemensamma övningar som stärker den sociala kompetensen och ökar kommunikationen.
I klassrummen har eleverna en sittordning så att ingen blir sittande utanför. Likaså bestäms gruppernas sammansättning av läraren då eleverna har grupparbete, berättar Ann-Britt Bonns som ser det som viktigt att eliminera de cementerade grupperingarna som kan utelämna vissa elever.
Text och foto: Tom Ahlfors
Illustration: Sebastian Dahlström
