Katariina Treville

The bottom is nådd!

Förra året lyssnade jag vid ett par tillfällen på den finländska undervisningsministern här i Sverige. Jag ska inte citera närmare vad hon ansåg om det svenska skolsystemet, förutom att det är ingen i Finland som är intresserad av att ta över det.

Att ordet betygsinflation inte existerar i Finland var något hon bestämt konstaterade. Jag undrar hur konceptet ens skulle översättas till finska. Jag försöker googla mig fram till olika förslag. ”Glädjebetyg”, ”betygsfusk”, ”betygsinflation”, ”betygskorruption”. Oavsett vilket som faller en i smaken är det rätt uppenbart att fenomenet är ungefär lika sällsynt i Finland som segern i Eurovision.

Att man i Finland inte förstår begreppet glädjebetyg fick också en svensk forskare erfara nyligen under en intervju med YLE. På Twitter berättade han om sitt försök att förklara: ”Det är när lärare sätter högre betyg än elevernas kunskaper.” Och möttes av: ”Jo nå men varför skulle de alls vilja göra det?”

Ja, varför i hela friden får svenska elever högre betyg än vad deras kunskapsresultat motsvarar? Jo, för att de så kallade glädjebetygen blivit en systematisk del av hur den svenska skolmarknaden fungerar. Många skolor försöker locka till sig elever, det vill säga mer pengar, genom att visa att skolan har höga snittbetyg och därmed höga ambitioner. Ofta handlar det om rena påtryckningar och försök att påverka betygsättande lärare, från rektorer och inte sällan från föräldrar. De vinstdrivande friskolorna är de största, dock inte de enda bovarna i dramat, alla skolor måste ju jaga skolpeng på samma marknad.

Den omfattande lärarbristen gör läget extra knepigt. De tiotusentals obehöriga som fyller våra skolor ska inte sätta betyg (och gott så). Men då dyker det upp ”stafettlärare”, ”hyrlärare” och ”spöklärare” som gör det. Låt mig gissa, inte heller dessa begrepp genererar särskilt många träffar på finska.

Debatten kring glädjebetyg är återkommande, men tog nyligen en spännande vändning. Rektorn för Handelshögskolan i Stockholm tappade nämligen tålamodet och röt till. Han menade att fuskbetygen från somliga gymnasieskolor är nu så omfattande att betygen inte längre kan användas för att kunna anta elever. Handels ska därmed överväga att införa egna intagningsprov.

Om larmet leder till något konkret eller faller i glömska återstår att se. Hittills har ingen gjort några seriösa försök att desarmera den tickande bomb som marknadsskolan har blivit. Att elever hellre väljer en skola som delar ut glädjebetyg snarare än ger högkvalitativ utbildning är fullständigt absurt. The bottom is nådd, för att citera en känd sportgroda. Kära Finland, håll hårt i ert system där kunskap är nyckeln – och glädjen med höga betyg bara en bonus på vägen till framgång.