Det såg inledningsvis rätt mörkt ut. Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT nyttjade sin option att säga upp löneutvecklingsprogrammet som skulle sträcka sig fram till år 2027. Det kunde ses som en krigsförklaring. Men lyckligtvis hann situationen aldrig eskalera. KT hade beredskapen att omförhandla löneutvecklingsprogrammet. Slutresultatet blev ett program som visserligen ger löntagarna något mindre är det föregående, men ett bibehållet löneutvecklingsprogram bör ändå ses som en avvärjningsseger. En viktig detalj i sammanhanget är att det nya programmet inte innehåller någon uppsägningsklausul. Med tanke på hur mycket prestige och möda fackföreningsrörelsen satte i att få till stånd ett löneutvecklingsprogram våren 2022 så hade nog ett beslut att radera det helt och hållet garanterat resulterat i kraftiga fackliga motåtgärder.
Löneförhöjningarna följer den allmänna linjen i det nya avtalet. En självklarhet, kan man tycka. Men så har det dessvärre inte varit. Det har man fått smaka på inom den statliga sektorn där man med händer och tänder har fått jobba sig fram till en lösning som når upp till den allmänna linjen. Det fanns en befogad oro för att den njugga statliga inställningen skulle smitta av sig till de kommunala förhandlingarna.
Man kan också notera att största delen av löneförhöjningarna betalas som allmänna förhöjningar, och endast en bråkdel i form av lokala lönepotter. Från arbetsgivarhåll har man i regel flaggat för lokala potter medan man från fackets sida ofta lutar mot centralt fördelade medel. Om de lokala potterna blir för stora faller en allt för stor börda på de lokala förtroendemännen vars ställning då bör stärkas, vidhåller man från fackligt håll.
Nu lägger sig dammet på arbetsmarknaden och arbetsfred råder.
Nu lägger sig dammet på arbetsmarknaden och arbetsfred råder alltså de närmaste tre åren. Eller rättare sagt de närmaste 34 månaderna. Avtalet är nämligen inte fullt tre år utan löper till 29.2.2028. Det nuvarande avtalet gick ut i slutet av april och då närings- och arbetsministeriet har möjlighet att skuffa fram en eventuell strejk innebär det att de planerade konfliktåtgärderna lätt tidsmässigt infaller på sommarlovet. Därför kan lärarfacket vara tillfreds med en lösning som tidsmässigt ger lite mer spelrum. Det finns flera orsaker till att se avtalslösningen som en alldeles lyckad helhet. Visserligen kan man tycka att löneförhöjningarna kunde ha varit mer generösa. Om det hade funnits realism i förhoppningen är sedan en annan femma. Regeringen har med den så kallade exportmodellen gjort att förutsättningarna minst sagt är ogynnsamma när den offentliga sektorn går in i löneförhandlingar.
