Under Educamässan drabbade partiledarna samman i en debatt med fokus på utbildningsfrågor. Moderator Jan Andersson, till vardags journalist på MTV3, konstaterade att han hade tänkt kolla hur det ser ut med formell behörighetsgrad bland lärarna i respektive partiledares hemkommun. Döm om hans förvåning när han märkte att några sådana uppgifter inte finns att tillgå. Orsaken till kunskapsluckan är att det inte finns något lärarregister, trots att mången annan än Andersson har frågat efter det.
Följaktligen blev frågan till partiledarna om de stöder inrättandet av ett lärarregister. Frågan har ställts tidigare och det har varit politisk konsensus om att ett register behövs. Det var det också på Educa. Nästan. Samtliga partiledare viftade med den gröna lappen som en signal för stödet. Men Petteri Orpo (Saml) och Anders Adlercreutz (SFP) valde att ta till både den gröna och röda lappen. Något som av Andersson beskrevs som det äldsta knepet i världen för att få ordet.
Visserligen tyckte statsministern att man nog kunde freda yrkestiteln ”lärare” men några pengar på ett register ville han inte sätta.
Det fick de också. Men motiveringarna till velandet var föga övertygande. Visserligen tyckte statsministern att man nog kunde freda yrkestiteln ”lärare” men några pengar på ett register ville han inte sätta. Att använda ekonomiska motargumenten håller inte i sammanhanget. Frågan har utretts och uppskattningen är att kostnaderna under de första åren av registrering skulle uppgå till ca 500 000 euro på årsbasis. Det är fråga om rena rama kaffepengar i statens budget. Om vi talar ekonomi är det betydligt kostsammare att, som det är i dagsläget, utbilda helt i blindo utan att ha någon uppfattning om hur behovet ser ut.
Enligt undervisningsministern är det centralt att vi har behöriga lärare och även att det finns sätt att följa upp läget, men han var tveksam till att ett register är lösningen. Frågan som inställer sig då är: Vilken är lösningen så fall? Den frågan fick inget svar. Man betonar vikten av att ha utbildade lärare och korrekt data över hur det förhåller sig i kommunerna men ställer sig tveksam till ett register som uttryckligen skulle ge den informationen. Frågan om ett lärarregister har kartlagts, det bör nämnas. År 2021 beställde Undervisnings- och kulturministeriet en utredning som entydigt kom fram till att ett register borde inrättas. Med rapporten som utgångspunkt inleddes beredningsarbetet vid UKM, detta i samråd med Utbildningsstyrelsen. ”Som grund för prognostiseringsarbetet och beslutsfattandet inom undervisningssektorn behöver vi ett bättre kunskapsunderlag” slog ansvariga ministern Petri Honkonen fast när han satte i gång beredningen. Allt var alltså klappat och klart. Trodde man. Det formella beslutet att inrätta ett register gick ändå till följande regeringsperiod, dvs nuvarande regering. Och nu velas det än en gång med både röda och gröna lappar. Utbildningståget tuffar på mot framtiden med släckta lampor utan tillförlitliga prognostiseringsverktyg.
