Mattias Fagerholm

Stor börda på klena axlar

65 kommuner har fattat beslut om att permittera sin undervisningspersonal. Siffran kan komma att stiga ytterligare då samarbetsförhandlingar pågår i en handfull kommuner. Redan före ordet corona riktigt fanns i vår vokabulär talades det om kommunkris och till exempel kommunarbetsgivarnas Markku Jalonen sade att läget historiskt sett aldrig varit så dåligt.

Så slog pandemin till och illa blev ännu sämre. För många kommuner blev coronan det som fick bägaren att rinna över och resulterade rätt omgående i samarbetsförhandlingar på många håll. Och det är ett gissel som vi kommer att få se mer av. Kommunförbundet uppskattar att kommunekonomin försämras med 1,7 miljarder euro nästa år.

På kommunfältet har man visserligen tagit som vana att alltid beklaga sig över brist på pengar, men den här gången är ropen på hjälp från statsmakten högre än på länge. Och visst har staten också kommit till kommunernas undsättning.

Coronan fick bägaren att rinna över och resulterade rätt omgående i samarbetsförhandlingar.

Beträffande de så kallade coronastöden för utbildningssektorn har Undervisnings- och kulturministeriet med minister Li Andersson i spetsen gjort en välkommen markering. Kommuner som permitterar sin personal tvingas betala tillbaka beviljat stöd.

På grund av coronapandemin lever vi i ett slags undantagstillstånd för tillfället. Men krisen har påvisat behovet av strukturella förändringar på kommunfältet. Det mest uppenbara, men också sorglustiga, exemplet är den omtalade social- och hälsovårdsreformen som stötts och blötts utan att man kommit till skott. Allt medan kommunernas ekonomi har urholkats.

Kommunernas lagstadgade uppgifter har skjutit i höjden. Vilka uppgifter skall en kommun sköta? Hur många kommuner skall vi ha? Behövs bredare axlar och större muskler? Det finns vid sidan av Sote-reformen frågor som är politiskt eldfängda och svåra att driva igenom.

Ett av de största orosmomenten just nu är ändå att coronakrisen har förvärrat sysselsättningsläget. I juli låg sysselsättningsgraden på 73,7 procent. Regeringens målsättning är att nå en sysselsättning på 75 procent. Finlands Näringsliv EK hävdar för sin del att vi behöver en sysselsättningsgrad på 78 procent för att kunna upprätthålla välfärdssamhället.

En procentenhet högre sysselsättning innebär ungefär en miljard i statsbudgeten. Men tanke på kommunernas ekonomiska kräftgång är med andra ord sysselsättningsläget helt avgörande i framtiden.