Mattias Fagerholm

Inte igen

Jokela 2007. Kauhajoki 2008. Och nu Kuopio 2019. Inte igen. Det var säkert en vanlig reaktion då uppgifterna om vansinnesdådet vid ett yrkesinstitut i Kuopio började sippra ut. En person avled och tio skadades då en ung man med ett sabelliknande vapen attackerade sina medstuderande.

Finland är en toppnation när det gäller skolsystem. Men den mörka baksidan är att vi även kommer högt i statistiken när det gäller våldsdåd i skolan. Centralkriminalpolisen uppger att man årligen får vetskap om ett tiotal skolhot. Men då skall man komma ihåg att Centralkriminalpolisen endast tar sig an de allvarligaste fallen.

Man hade gärna sett att Jokela och Kauhajoki var olyckliga engångsföreteelser. Men med ytterligera ett tredje våldsdåd kan de knappast avskrivas som enstaka fall. Skolhoten har blivit en del av verkligheten och en realitet som skolsamfundet måste leva med.

Efter de tidigare våldsdåden var man mån om att vidta åtgärder för att historien inte skulle upprepa sig. Och visst har beredskapen höjts i skolorna. Men samtidigt börjar det vara många åt sedan skolskjutningarna och kanske har man vaggats in i en tro att läget har normaliserats. Möjligen har intensiteten i krisövningarna falnat en aning. Våldsdådet var en brutal väckning ur den törnrosasömnen. Vad som helst kan hända.

Skolhoten har blivit en del av verkligheten och en realitet som skolsamfundet måste leva med.

En diskussion om säkerheten i skolorna kommer sannolikt att ta fart. Idag är skolan en öppen institution, och det är i princip möjligt för vem som helst att följa med på en lektion och ta del av skolvardagen. Osökt går tankarna till extremlösningar så som metalldetektorer och annan säkerhetsutrustning. Men att samhällsklimatet blivit tuffare och att våldet krupit in i skolvärlden betyder inte att man skall ta till tuffa säkerhetslösningar. Lösningen är inte att se vad eleverna har i väskorna utan snarare att se eleven.

I den meningen kommer regeringens satsning på 29 miljoner på elevvården väl till pass. Den psykiska ohälsan är ett allt större gissel för de unga. Världshälsoorganisationen WHO förutspår att år 2030 kommer mental ohälsa att vara den mest utbredda sjukdomen bland unga. Det säger sig självt att det under sådana verksamhetsförutsättningar kommer att ställas stora krav på skolorna.

När det gäller krisberedskap och krishantering har skolorna börjat jobba allt mer systematiskt. Och de kommer de att behöva göra i framtiden också.

Senaste artiklar