Vi skär inte i utbildningen, sade alla partier unisont inför riksdagsvalet. Också den nya regeringen har varit mån om att betona att man vill satsa på utbildningen i ett regeringsprogram där nedskärningarna för övrigt duggar tätt. Men regeringens linjedragningar innebär ändå direkta nedskärningar inom utbildningssektorn. Ett exempel är de indexnedskärningar som drabbar kommunerna och obönhörligen den grundläggande utbildningen. Redan nu finns det tecken på att den kommunala ekonomin är ansträngd. Exempelvis Jyväskylä har aviserat om nedskärningar på 40 miljoner euro.
Visst finns det många goda utbildningspolitiska målsättningar i regeringsprogrammet. Bland annat vill regeringen höja läranderesultaten och reformera stödet för lärande. Utmärkta ambitioner, men endast tomma ord om det inte finns åtgärdsprogram och framför allt resurser.
I september kan regeringen visa att man står vid sitt ord och att man kommer att infria sina utbildningslöften. Det är nämligen dags för den första budgetmanglingen och då skall de medel som behövs för de utlovade satsningarna skjutas till. Det är dags att gå från ord till handling.
På finlandssvenskt håll är förväntningarna kanske mer uppskruvade än tidigare. Det hör nämligen till ovanligheterna att SFP sitter på den eftertraktande undervisningsposten. Det skedde senast åren 1987-1990 då Christoffer Taxell var undervisningsminister. Då SFP:s partiledare Anna-Maja Henriksson tillträdde i våras vädrade det finlandssvenska utbildningsfältet morgonluft. Nu om någonsin borde det finnas förståelse för de specifika svenska utmaningarna.
Undervisningsminister Henriksson har varit i rampljuset mest hela tiden, men väldigt lite har handlat om utbildningspolitik.
Undervisningsminister Henriksson har visserligen på senare tid varit i rampljuset mest hela tiden, men väldigt lite har handlat om utbildningspolitik. Det har uteslutande handlat om SFP:s obekväma sits i regeringskoalitionen och hur man skall försvara och förklara en regeringsmedverkan inom de egna leden då skandalerna med rasistiska förtecken har avlöst varandra. Att SFP skulle fälla regeringen ter sig ändå som ett osannolikt scenario. Henriksson skulle säkert gärna själv lämna rasismdiskussionen bakom sig och fokusera på frågorna i sitt eget ministerium.
Det skulle vara läge att damma av Gun Oker-Bloms rapport om den finlandssvenska utbildningens särart, utmaningar och utvecklingsbehov. Problemområdena är identifierade, nu skulle det också på den här punkten vara skäl att gå från ord till handling.
