I skymundan av allt som heter corona och undantagstillstånd finns ett förslag till utvidgad läroplikt, en reform jag gärna hade lagt på paus då vi nu har händerna fulla med luckor som ska täppas till under rådande coronapandemin.
Oberoende av vad jag tycker eller vad vi lärare tycker, så rullar reformen framåt enligt regeringens planer, enligt ursprunglig tidtabell. Reformförslaget ligger och ska ut på kommentarsrunda inom april. Planen är att reformen ska få laga kraft år 2021, då den även tas den i bruk.
Det handlar om en reform, som till sin omfattning är den största sedan grundskolan utvecklades. Jag frågar mig: Var är debatten? Var är de djupa analyserna? Var är den granskande journalistiken?
Istället för att klappa mig på bröstet och säga ”jag är emot” och sedan anse att jag gjort mitt, väljer jag att lyfta fram faktum som måste säkerställas för att den utvidgade läroplikten överhuvudtaget ska komma igång. Nu finns det inte tid att sitta och grubbla. Jag väljer att höja min stämma för lärarnas och rektorernas bästa, och för att reformen ska ge önskat resultat.
Kunskapsnivån bland ungdomar i landet har sjunkit, många avbryter andra stadiets utbildning och ett brett psykiskt illamående förekommer. Detta är oroväckande och behovet av åtgärder är uppenbart, regeringen har valt receptet utvidgad läroplikt som botemedel.
Vi lärare har många saker som vi måste våga lyfta till diskussion. Den utvidgade läroplikten är inget som ska genomföras jäktande. Både små och stora saker behöver debatteras och formas. Lyssna på oss lärare och vår expertis, vi har en stor erfarenhet och ett djupt kunnande att bidra med!
Vi lärare vet att merparten av finansieringen av denna omfattande reform måste läggas på undervisning, lärardimensionering, fungerande trestegsstöd samt utökad studiehandledning. Då – och först då – garanterar vi höjd kunskapsnivå och välmående.
Om målsättningen med reformen (utvidgad läroplikt) är att skapa jämlik utbildning, så är det hög tid att vi reglerar lärartätheten som definierar antalet elever en lärare kan ha ansvar för. Elever behöver få den handledning och det stöd de har rätt till för att klara av sin lärstig. Trestegsstödet måste ges förutsättningar att fungera. En lärare kan inte tillgodose elevers behov i överstora grupper, speciallärare kan omöjligen stöda oändligt många.
För att övergången till andra stadiet ska bli så smidig som möjlig, måste det stöd som ungdomar behöver fortgå över stadiegränsen.
Studiehandledning som stödform över stadierna måste utökas inte enbart vid övergången utan även på längre sikt. Även här behövs en dimensionering, denna gång av antalet studiehandledare.
Frågar man lärarna är svaret givet. Avgiftsfriheten inom andra stadiet måste vänta medan undervisningen prioriteras. En senareläggning av avgiftsfriheten kunde samtidigt öppna upp till ett stegvis genomförande av reformen.
Upphovsrätten vad undervisningsmaterial beträffar kan vi inte tumma på till förmån för avgiftsfrihet. Det är två vitt skilda saker. Tillgången på svenska läromedel i såväl grundskola som gymnasium måste tryggas för att lärare ska kunna leverera det som elever och studerande behöver.
En av grundförutsättningarna för utveckling av ett funktionellt och kvalitativt gott utbildningssystem är att förändringar noggrant analyseras. Förutsättningarna till världens bästa skola föds i symbios mellan tillräckliga resurser, arbetsro och tillit.
Grundskolan stod inte klar på en gång. Låt reformen kring utvidgad läroplikt ta den tid den behöver. Lägg resurserna rätt och garantera ramar – då kan lärare leverera, då ges elever och studerande de möjligheter de behöver för att må bra och uppnå sin fulla potential.
Inger Damlin
Kandidat i FSL:s ordförandeval
