Avtalsläget: Ingen dans på rosor

avtal
Arbetsgivarnas Markku Jalonen och lärarfackets Olli Luukkainen har efter månader av förhandlingar nått ett förhandlingsresultat.

Några strandade medlingsförsök hos riksförlikningsmannen. En handfull gliringar på Twitter. En uttalad förhoppning om en lösning inom april. Men också en risk för att förhandlingarna drar ut till hösten. Så ser avtalsläget ut i korthet.

Lärarnas tjänstekollektivavtal löpte ut den sista mars. Trots förhandlingar sedan början av året har parterna inte kommit någon vart och därför var man ense om att ta hjälp av riksförlikningsman Vuokko Piekkala. Men inte heller det har gett något resultat. Kommunsektorn med över 420.000 arbetstagare är fortfarande i ett avtalslöst läge.

– I den här dansen är det ett steg framåt och två tillbaka. Alla parter drar åt olika håll, twittrade vårdfacket Tehys ordförande Millariikka Rytkönen efter den senaste resultatlösa medlingen.

– En del dansar, en del försöker på riktigt hitta en lösning, skrev Maria Löfgren, verksamhetsledare för förhandlingsorganisationen FOSU, som bland annat för lärarnas talan.

– Vi kom i varje fall inte framåt, konstaterade för sin del OAJ:s Olli Luukkainen, som också är ordförande för FOSU.

Målsättning: lösning inom april

Efter den senaste medlingen lät parterna förstå att majoriteten av dem strävar efter en lösning inom april månad. Det understryker Kommunarbetsgivarna KT:s arbetsmarknadsdirektör Markku Jalonen, JHL:s förhandlingschef Kristian Karrasch och också OAJ:s ordförande Olli Luukkainen.

I en intervju för Talouselämä säger Luukkainen att de spelbrickor som behövs nog finns på bordet.

–  Om en lösning inte nås nu, flyttas frågan troligen till hösten, säger Luukkainen.

Var vårdbranschen står i frågan är något oklart. Rent spekulativt kan man tänka sig att Tehy och Super inte har någon större brådska med att sluta ett avtal. Under den pågående coronapandemin är det nämligen i praktiken omöjligt att ta till konfliktåtgärder för att driva igenom sina krav. Vårdfacken Tehy och Super företräds i förhandlingarna av förhandlingsorganisationen Sote rf. De har krävt ett löneprogram som under 10 års tid skulle ge 1,8 procent mer än den allmänna linjen.

Gnabb mellan facken

Armbrytningen i förhandlingarna sker inte enbart mellan arbetsgivare och arbetstagare. Tvärtom kan man också ana ett visst gnissel mellan fackorganisationerna.

– Överraskande är, att det största problemet inte är arbetsgivaren, utan syskonorganisationer, säger Luukkainen.

Slitningarna bottnar i att OAJ vill flytta över lärarna inom småbarnspedagogiken från det allmänna kommunala tjänstekollektivavtalet AKTA till undervisningspersonalens avtal UKTA. Tanken har inte fått ett speciellt varmt mottagande eftersom det skulle innebära att en del lönepengar flyttar från AKTA till UKTA.

Samtidigt vill vårdfacken Tehy och Super också ha ett eget avtalsområde. Något som i sin tur varken KT eller FOSU är speciellt pigga på.

Vid förhandlingsbordet talar man alltså inte enbart om euro och cent utan också avtalsformer. Det senare kan vara betydligt mer svårlöst än själva lönefrågan. I 30 år har exempelvis lärarna inom småbarnspedagogiken utan framgång eftersträvat en flytt från AKTA till UKTA. För lärarnas del krävdes en strejk 1984 för att ett eget avtalsområde skulle bli verklighet.

Medlingen hos riksförlikningsman Vuokko Piekkala fortsätter den 16.4. Det verkar allt mer som att en förutsättning för att komma någon vart är att vårdfacken på någon punkt ger avkall på sina krav.

Text: Mattias Fagerholm
Illustration: Sebastian Dahlström

Senaste artiklar