Inom lärarkåren har man varit starkt kritisk till det nuvarande stödsystemet och påtalat att det så kallade trestegsstödet inte fungerar. Nu utlovar regeringen bot och bättring, stödet för lärande ska stöpas om. Det är ändå inte fråga om en reform av trestegsstödet, utan ett helt nytt sätt att tänka.
– Vi talar inte om ”trestegsstödet light”. Reformen grundar sig inte på stödnivåer som tidigare utan elevens faktiska behov av stödåtgärder ska vara avgörande, säger Wikström
Man frångår alltså trestegsmodellen och framöver talar man endast om gruppspecifikt och elevspecifikt stöd. Beträffande de gruppspecifika stödåtgärderna krävs inte något administrativt beslut utan stödet ska vara en del av skolans grundverksamhet
Så nu minskar den administrativa bördan?
– Det är tanken. Tid ska inte gå åt för att fylla i blanketter utan lärarnas arbetstid ska användas för att ge undervisning. Resurserna ska riktas så att eleverna får det stöd de behöver, säger Pocke Wikström.
– Genom att ta bort tvånget till dokumentation visar man att man litar på att lärarna kan hantera det här, att de kan sin sak.
När det gäller de elevspecifika lösningarna krävs dock ett administrativt beslut.
I lagförslaget betonas också samarbetet mellan lärarna. Wikström tolkar det som att man vill se speciallärarna och specialklasslärarna inne i undervisningsgrupperna i större utsträckning än tidigare.
– Det är en ypperlig lösning. Vi behöver flera lärare i klassrummet.
Gruppstorlekarna regleras
En annan central förändring är att det nu finns stadgat att i en undervisningsgrupp får det finnas högst fem elever som får elevspecifika åtgärder. Tidigare fanns exempelvis inga begränsningar om hur många elever med intensifierat stöd som kunde finnas i en normal undervisningsgrupp.
– Det innebär att klassläraren eller ämnesläraren inte har så många elever med individuella planer att ta hänsyn till i en undervisningssituation.
Bestämmelserna gällande gruppstorlekarna har också flyttat från förordningen till lagen, dvs ett steg högre upp i laghierarkin.
– En lag är mer normerande, det är en signal om att det är viktigare.
Finansieringen
Enligt lagförslaget ska det reserveras 0,122 undervisningstimmar per elev för allmänt stöd, dvs gruppspecifika stödåtgärder. Så om man tex har 20 elever betyder det 2,44 timmar per vecka, 100 elever 12, 2 timmar per vecka osv. Enligt den här matematiken så skulle 200 elever berättiga till en speciallärartjänst. Värt att notera är att detta är ett minimum.
– Det här timmarna måste åtminstone finnas och utbildningsanordnaren ska planera hur man kommer att använda dem, hur stödet förverkligas. Men enligt lagen har eleven utan dröjsmål rätt till stöd då behov uppstår.
Ett frågetecken i anslutning till detta är att stöd i undervisningsspråket också inbegrips.
– Det finns en farhåga att timmarna inte räcker till om man vid sidan av det allmänna stödet också ska få stöd i undervisningsspråket, säger Wikström och hänvisar till de brett uppslagna Pisaresultaten som visar på svaga resultat för elever med invandrarbakgrund.
För genomförandet av reformen har regeringen reserverat nästan 100 miljoner euro i permanent finansiering. Tanken är att lagen ska träda i kraft 1.8.2025.
– Det är viktigt att varje elev får det stöd de behöver för att delta i undervisningen och fullgöra den grundläggande utbildningens lärokurs. Målet är uttryckligen att stärka det tidiga stödet och de förebyggande åtgärderna vid sidan av de korrigerande åtgärderna, säger undervisningsminister Anders Adlercreutz.
Efter att ha bekantat sig med lagförslaget ger FSL:s förbundssekreterare tummen upp.
– Det positiva är att fokus ligger på att elever får stöd, inte så mycket vilken stödnivå som eleven ligger på. Resurserna riktas till det, sammanfattar Pocke Wikström.
Text: Mattias Fagerholm
Foto: Frida Lönnroos
