Hans Renman har ett förflutet som lärare och skolledare. Han har varit med om att starta ett flertal friskolor i Sverige och har bland annat jobbat som digitaliseringsstrateg på Sveriges Kommuner och Landsting. Tidigare under hösten var han en av förläsarna på utbildningskonferensen HEL we can i Helsingfors. Temat var bland annat det livslånga lärandet och innovationer.
Skolan inte en gynnsam miljö för innovationer
Skolan är dessvärre inte den bästa grogrunden för innovativt tänkande.
– Många skolor är till sin karaktär och tradition direkt kontraproduktiva om man jämför med hur andra branscher försöker boosta innovation, säger Hans Renman
Hur då kontraproduktiva?
– Skolan är hårt styrd. Verksamheten är väldigt kontrollerad. Vi har allt från statliga påbud i form av läroplaner till nationella prov. Det är tex exakt definierat hur många timmar man skall ha i engelska på årskurs åtta helt oberoende av hur elevunderlaget ser ut. Alla stöps i samma form. Och det är kontraproduktivt med tanke på innovationer. Därför gör jag paralleller till de som är bra på innovationer. Hur har de designat sina organisationer? Hur rekryterar de? Hur beter sig deras chefer?
Och hur gör de?
– Man nätverkar i andra branscher. Jämfört med skolvärlden jobbar man mer effektivt med kompetensutveckling. Till skillnad från den klassiska kompentensutvecklingen bland många lärare fokuserar man snarare på kompetenser man helt saknar. Är du en duktig kemilärare borde du kanske gå på en konferens om tex tvåspråkighet framom en kemiutbildning?
Stort ansvar – stor frihet
Hans Renman har ett förflutet som skolledare och rektor. Hans ambition var att ge sina anställda en stor frihet i sin yrkesroll.
– Många innovativa och snabbt växande företag har i sin organisation byggt in mycket frihet. Man litar på att de anställda är bra. Man förväntar sig mycket av dem, man styr med vision och inte så mycket med superdetaljerade guidelines. Man håller dem inte så hårt i kopplet. I Sverige är en vanlig reflektion från pedagogers sida att man är ofri. Man är styrd och man känner att man inte litar på dem.
Jag tror att tilliten till lärarna är större i Finland. Håller du med?
– Absolut. Varje gång jag har varit i Finland känner jag en mycket större självsäkerhet bland de finska lärarna. De har det i sitt DNA. Det finns i skolkulturen.
De finska lärarna har självförtroendet i sitt DNA.
Våga mer – fatta beslut
Hans Renman tycker att den svenska skolan lunkar på i samma hjulspår. Han tycker att man borde släppa bilden av hur skolan fungerar idag och snarare ägna en tanke på hur den kunde eller borde se ut.
– Det jag vill se mer av är mod. Man är rädd för att stöta sig med föräldrar och lärarfack. Man gör ganska lite för man vill inte irritera någon och då blir det bara mellanmjölk av det hela.
– Digitaliseringen är ett bra exempel där man utreder, testar och gör piloter, men det händer ingenting genomgripande så som i andra branscher. Man måste också våga fatta beslut, vara en så kallad ”doer”. Det finns ingen beslutsmässighet i den svenska skolan. Man fortsätter som det är.
Det låter som om samhället förändras betydligt snabbare är skolan. Vad beror det på?
– Det skall också sägas att det sker massor med spännande saker i skolan. Men till sin grundstruktur har det hänt frapperande lite. Den främsta orsaken är att skolan har varit fredad från intellektuell utmaning. Det var helt uppenbart varför vi skapade folkskolan på 1840-talet. Det var för att möta ett behov av en ny värld, industrialiseringen. Vi behövde folk som kunde någonting annat är det som du lärde dig på bondgården. Vilket är behovet från omvärlden idag och hur påverkar det skolan? Vi har ingen grundläggande diskussion om en hurudan skola vi behöver.
One size fits all?
En sak som irriterar Hans Renman i den svenska skolan är att allt skall vara lika för alla. Han konstaterar att alla vet att alla barn är olika, men ändå är skolan designad för att alla skall göra ungefär på samma sätt.
– Det finns en enorm övertro på att ”one size fits all”. Därför är jag en stor vän av digitalisering. Det finns stora möjligheter för skolan att bli enormt mycket mer individualiserad om man tar hjälp av digitaliseringens möjligheter. Men det gör man inte.
Varför det?
– Det fins massor av skäl. Brist på pengar, okunskap men också beslutsinkontinens. Om de som sitter på makten inte förstår och dessutom har ont om pengar, då är det klart att ingenting händer. Dessutom är en stor del av lärarna inte är intresserade.
Om de som sitter på makten inte förstår och dessutom har ont om pengar, då är det klart att ingenting händer .
– I Sverige har vi en kraftig konservativ våg mot inte bara digitalisering utan skolutveckling överhuvudtaget. En tillbakagång till ”ordning och reda”-skola, disciplin och katederundervisning. Man ska läsa riktiga böcker och lämna ifrån sig mobilen. Det är ett klassiskt mänskligt beteende när man ser något som man inte känner igen. Då vill man backa tillbaka till det man har koll på. Men det är ointellektuellt, fegt och fel mot barnen.
Hälsning till Finland: ”Var hungrig”
Om man lutar sig tillbaka i skolvärlden och är nöjd, är man illa ute. Hans Renman konstaterar att skolan i Finland bevisligen är jättebra. Men det innebär inte att man kan låta bli att fundera på vad man skall göra framöver.
– Ni måste fortsätta vara hungriga. Det är som i hockey. Om man går in i en turnering med inställningen att man vinner för att man brukar vinna så är det kört. Du måste ha nya kort i bakfickan annars är du borta ur bilden.
