”Eleven sitter inte passivt vid pulpeten”

– Det här är ett oerhört viktigt dokument med tanke på vårt tankearbete som ska föras på alla nivåer. Men jag har inte varit med i med i arbetsgruppen så jag sitter inte på detaljkunskapen.

Vad tycker du spontant om visionen?

– Jag tycker att den är otroligt genomtänkt. Man märker att det är många experter med olika synvinklar som har tänkt tillsammans. För mig känns resonemanget klokt och hoppingivande, vilket vi inte ser så mycket av i dessa tider.

Är det något du gillar extra mycket?

– Jag tänker mycket på hur vi ska skapa framtidstro, för den har försämrats under de senaste åren. Det gör man nu genom att betona aktörskapet. Alla är aktiva aktörer och man sitter inte som en passiv elev i pulpeten och väntar på att bli vuxen och att få göra någonting på riktigt. Utan man lyfter in aktörskapet i klassrummet. Det tycker jag att hör till de absolut viktigaste frågorna.

– Det är bra att man nu också lyfter fram klimatfrågan som det har varit ganska tyst om. Det är den fråga som oroar unga mest.

Rapporten kommer att landa på ditt arbetsbord. Hur ska visionen förverkligas?

– Frågan är redan nu på mitt arbetsbord. Vi jobbar som bäst och förbereder oss för nästa regeringsperiod. Det här är ett bra innehåll att använda i det arbetet.

Resurser krävs för att visionen ska kunna ros i mål. Det kommer man väl inte ifrån?

– Resurser behövs alltid men mest behövs tankar och idéer. Det får vi här och det är ännu värdefullare.

”Nu är det upp till beslutsfattarna”

– Jag vill lyfta fram förhållningssättet till teknologi och digitalisering. Om man ser till omvärldens sätt att tänka ”back to basics” och från skärm till pärm så har man i visionen formulerat ett mycket mer framåtpekande sätt att tänka kring centrala värderingar i fråga om teknologi.  Man är inte teknologifientlig men omfamnar inte heller naivt allt Det finns ett seriöst sätt att försöka tänka vilka de stora värderingarna är.

– Man har också lyckats identifiera de största styrkorna i den nuvarande grundskolan. Alla ges en likvärdig chans och det ska inte spela någon roll var man bor eller varifrån man kommer.

Är det något du tycker att man inte kom i mål med?

– Jag hade gärna sett ett lite mer utvecklat resonemang kring svenskan i Finland. Det vill man alltid som finlandssvensk aktör. Det finns med men är inget centralt fokus. Men jag kan inte heller säga att det känns som en brist i den här texten.

Hur kommer det finlandssvenska in i visionen?

– I det seriösa mångfaldsperspektivet som finns. Och i bevarandet av styrkorna, där den tvåspråkiga grundskolan ingår. Finlandssvenskarna kan trivas och ha det bra i visionen fram till 2045 och också länge därefter.

Hur ska visionen realiseras?

– Det är upp till beslutsfattarna. Jag hoppas och tror att man försöker förhålla sig till den här visionen. Dokumentets styrka är att man överens, men svagheten är att då måste också vara generell.

”Lärarna är hjärtat i skolan”

– Det är en omfattande vision och det är modigt att vi har tagit tag i det. Rapporten är en stark signal och lyfter fram grundskolans betydelse.

Vad fäste du dig vid i rapporten?

– Kunnande leder till välmående. Men för att man ska lära sig måste man anstränga sig. Att man ger uttryck för det i en vision är en bra motreaktion till det som våra lärare vittnar om, dvs en ”jag orkar inte”-mentaliteten bland eleverna

– Jag gillar också att man lyfter fram att skolan är platsen där man lär sig att interagera. Skolan ska ge färdigheter för interaktion.

Är det någonting du saknar?

– En vision är naturligtvis en vision och en grund för samhällsdiskussionen. Men förutsättningarna måste finnas om visionen ska falla rätt på plats. Då talar vi resurser.

– I visionen betonas att lärarna är hjärtat i skolan. Men för att kunna vara hjärtat behövs de rätta resurserna. Man kan inte spara sig till en framtidsvision.

Hur ser du på det finlandssvenska avtrycket i rapporten?

– Det finlandssvenska märks i rapporten och jag tycker att vi har varit respekterade aktörer. Jag hoppas att det finlandssvenska nätverket också efter att rapporten är klar kan diskutera hur den ska förverkligas.

Vad är värt att notera ur ett lärarfackligt perspektiv?

– Det sägs att skolan är mitt i byn. Tanken är fin, men där behöver lärarnas arbetsbild och uppdrag synliggöras så att vi betonar kunnandet. Kunskaper och färdigheter är vår grej i en skola mitt i byn. Lärare och rektorer ska inte bli bibliotekarier eller vaktmästare.

”Fastna inte vid detaljerna”

– Jag hoppas att vi inte fastnar i: ”Nå vad ska vi göra nu?”. Det här är visionen framåt och klart att det finns många problem som ska lösas på vägen. Tänk om vi skulle få till stånd en diskussion om vart vi vill komma. Den diskussionen måste vi föra utan att fastna vid små detaljer. Hur vi ska bygga skolan för att nå visionen?

Något som du speciellt gillade?

– Jag tycker om att meningsfullhet betonas. Vad är viktigast? Att vara människa. Att finnas till för varandra. Den mänskliga tillväxten finns i centrum. Att lite grann komma bort från det individcentrerade.

Är det finlandssvenska perspektivet tillräckligt tydligt i visionen?

– I en visionsrapport av det här slaget finns inga detaljer. Så redan det att man talar om den svenskspråkiga skolan är mycket i sig.

– Det har funnits svenska representanter i de olika grupperna och den möjligheten har vi utnyttjat. Förhoppningen framöver är att vi ska ha svenskspråkiga representanter i våra nationella grupper och att de ska våga ta plats. Det räcker inte att bara finnas där, man måste också göra sin röst hörd.

Jag frågar trots att du ville undvika en sådan diskussion: Nå, vad ska vi göra nu?

– Först måste vi lyssna in de andra grupperna. Jag tänker tex på den demografiska gruppen som är väldigt central men tanke på hur vi bygger strukturer för framtiden.

– Så har vi ett nytt regeringsprogram på kommande. Nu har vi en parlamentarisk uppföljningsgrupp för den här rapporten och det lägger en grund för att gå vidare.

Idag duckade man för frågan som stavas pengar. Hur ser du på den biten?

– Det är klart att det är en bit i det hela. Vi måste hitta hållbara strukturer för att få det att fungera i ett samhälle där vi har färre barn och lite mindre pengar.