Det är lite olika upplägg i praktiken vid lärarutbildningarna vid Åbo Akademi och Helsingfors universitet. ÅA:s praktik sker huvudsakligen vid Vasa övningsskola medan HU samarbetar med sju partnerskolor i huvudstadsregionen.
Eftersom upplägget är olika har det förekommit en del diskussion bland de studerande om skillnaderna i praktiken. Resultatet blev att FSLF gjorde en enkät för att samla upp medlemmarnas tankar. Det berättar Herman Björk som är ordförande för föreningsstyrelsen dvs takorganisationen FSLF och Anna Wikström, ordförande för sektionen i Helsingfors. Båda två studerar för femte året till klasslärare.
En fråga som seglade upp i de 52 svaren var arbetsmängden. Upplevde du att arbetsbelastningen var rimlig under praktiken? Så formulerades en fråga och drygt hälften svarade jakande på detta. 17 procent tyckte att arbetsbelastningen var för hög och de resterande stod någonstans där mitt emellan.
– Det beror ganska mycket hurudan handledare man har haft. Somliga har haft direkt elaka handledare och man har inte kommit överens med dem. Många upplever att de inte får tillräckligt mycket stöd och hjälp, säger Anna Wikström, som alltså studerar i Helsingfors.
– I Vasa har vi kurser som går samtidigt som praktiken. Det gör balansgången svår och det är ganska belastande. Många måste jobba vid sidan om då den ekonomiska situationen för studerande inte är bra, säger Herman Björk.
Vad gör att praktiken upplevs som tung?
– Den motsvarar kanske inte verklighetsbilden av yrket om man varje dag ska skapa sitt eget material, förbereda lektioner, analysera och göra lektions- och sekvensplaner. Jag förstår att det finns en tanke bakom det här men det är väldigt intensivt under en kort period, säger Herman.
– Belastningen verkar vara större i Vasa. Kortare perioder gör det kanske mer intensivt, säger Anna.
I Helsingfors består praktiken av två perioder på sju veckor under andra och fjärde studieåret, medan man i Vasa har praktik samtliga fem studieår.
Hur ser du på skillnaden mellan fältpraktiken och praktiken vid Övis?
– Det är ganska stor skillnad. I fältskolorna får man den rätta bilden. Övis är ett undantag som lärmiljö. Jag har uppskattat fältpraktiken för det känns mer på riktigt. Men det är bra att vara på Övis också för då får man ett helt annat stöd och man får testa olika saker. säger Herman.
Både Herman och Anna tycker att det är starkt fokus på lektionsplaneringen under praktiken. De skulle gärna också få större insyn i den dokumentation som lärare bör göra, hur man jobbar med Wilma och kontakten till föräldrarna samt också bedömningen.
Hur vill ni förändra praktiken?
– Det skulle gärna få vara praktik redan under första året. Man borde inte behöva vänta 1,5 år på den första praktiken och då inse att det här är inte för mig, säger Anna.
– Man kunde hålla kvar samma arbetsmängd men dra ut på perioden lite så att det inte skulle vara lika intensivt. Då skulle man inte uppleva lika mycket stress, säger Herman.
Också om man på basis av svaren i studerandeenkäten kan ana en viss kritik mot hur praktiken är uppbyggd, både vid ÅA och HU, så finns det också mycket positivt.
– Det är bra att man har ett praktikpar, att man är två, säger Anna.
– Jag gillar att man börjar lite lätt och så bygger man på efterhand och har fokus på olika grejer, säger Herman.
Hur viktig är praktiken?
– Det är där man kommer i kontakt med sitt ”lärarjag”. Under praktiken utvecklas man för att bli en framtida lärare, säger Anna.
– Jag tycker att det är den viktigaste delen av utbildningen. Det är där man får lära sig vad det innebär att jobba som lärare, säger Herman.
Helsingfors universitet – 2 praktikperioder
andra året – ämnespraktik (7 veckor)
fjärde året – fördjupande praktik studieåret (7 veckor)
Åbo Akademi – 5 praktikperioder
första året – åhörarpraktik i en fältskola (1vecka)
andra året – grundpraktik på Övis (4 veckor)
tredje året – fältpraktik (3 veckor)
fjärde året – ämnespraktik på Övis (4 veckor)
femte året – avslutande praktik på Övis (4 veckor)
Text: Mattias Fagerholm
