Just nu kan man tro att vi lever i en brytningstid. Vi kommer förmodligen alltid att prata om tiden före och efter pandemin. Så visst borde denna händelse ha betydelse. Men hur stor?
I skolvärlden är det väldigt tydligt att vi står inför krav på anpassning. Och kanske det krävs en utmaning av denna kaliber för att skolan ska maka på sig lite? För även om den förändrats är det inte mycket som hänt. Vi har mötts av nya rön och vi ifrågasätter ständigt vad kunskap egentligen är, men vad har egentligen förändrats? Inte stora övergripande saker tänker jag, och undrar varför.
Förklaringen kanske ligger i att om man ser på utveckling i stort, så tenderar vi att återgå till vad som en gång varit snarare än det som förändrats. Min sambo kallar det för ”Älgkrockssyndromet”. Strax efter att man varit nära att krocka med en älg kör man plötsligt i femtio, livrädd att det ska komma en ny älg – trots att statistiken ligger till ens fördel. Men efter ett tag är vi uppe i nittio igen, älgen finns i bakhuvudet men vi är tillbaka där vi började. Medvetna om en fara, men lever inte som om den ska ske. Vi människor tenderar att återgå till det som vi varit så fort som möjligt. Vi utvecklas nog, men inte i någon större brådska.
Men vad gör vi då faran faktiskt är överhängande? Då älgen närmar sig bilrutan?
Vi gör vårt bästa. Vi anpassar oss så gott vi kan. Oftast lär vi oss leva med det nya och vi får många insikter som vi kan använda oss av längre fram. Då, när allt återgår till det normala. För det gör det sist och slutligen. Om inte annat blir det nya det nya normala.
Att lära oss av det som sker.
Jag trivs med idén att det som sker, sker av en anledning. Som om livet har en regissör eller att livet regisserar sig självt. Då tänker jag att det som sker speglar mänsklighetens behov i stort. Vad är det vi nu behöver för att utvecklas? Kanske lära oss utnyttja tekniken där den gör störst nytta? Placeras vi kanske i isolering för att inse att vi verkligen behöver varandra? Kanske vi behöver distans för att komma varandra närmre?
Ibland är det en pandemi som bestämmer villkoren, en annan gång kanske mänskliga faktorer inverkar. Vad jag tror är viktigt i en kristid är att inse vad som är viktigt och att sedan ta med det in i det nya normala. Att då vi återigen kör i nittio, tänker på att älgar visserligen finns där ute, men att de varken planlöst eller med flit springer ut framför din bil.
