För mig är litteraturen en barometer på hur bra jag mår. Jag läser mycket i vanliga fall, och när jag inte lyckas koncentrera mig på att läsa är det ofta en indikator på att tempot är för högt eller på att jag har bekymmer. Under årets fyra första månader lyckades jag läsa en bok: Sofia Parlands Skrivet på revbenen, och ett par noveller av nyss avlidna Alice Munro. En av novellerna tog ungefär en månad att läsa vilket inte är novellens fel utan min koncentrationsförmågas. När tempot är högt är det lättare att ta till mobiltelefonen och läsa korta, substanslösa texter, deprimerande nyheter och reklam, reklam, reklam – som allihop bidrar till min känsla av allmän otillfredsställelse. Och tvärtom: när läsningen går automatiskt, när det är boken jag spontant sträcker mig efter för en stunds avkoppling och när jag gömmer mig för familj och måsten för en självisk stund av läsning är det en indikator på att jag mår bra och känner mig i balans.
Efter att särskilt intensivt läsår (omedveten ordvits!) har jag i likhet med många andra lärare skäl att aktivt se över mina stressnivåer – och jag är inte ensam. Jag tål inte betablockerare så min läkare försöker klura ut alternativa mediciner att ta till vid behov, själv försöker jag klura ut hur jag kan komma ner till en normal puls utan några mediciner alls. Receptet är ju – i teorin – busenkelt. Mera sömn, mer vila också i vaket tillstånd, mer motion, mer natur och ett långsammare tempo i största allmänhet. Skrota perfektionismen, tillräckligt bra räcker. Tacka nej också till roliga jobb för man kan inte göra allt.
Och vad läsningen beträffar – vetenskapen backar faktiskt upp min insikt om att mitt mående korrelerar med hur mycket jag läser. Enligt litteraturvetaren Cecilia Pettersson vid Göteborgs universitet är läsning ett effektivt sätt att minska stress och öka det psykiska välmåendet. Det spelar mindre roll vad vi läser: det är utmärkt att läsa litteratur vi kan identifiera oss med och lika bra att läsa litteratur som erbjuder eskapism.
När jag ser bakåt på vårens läsning inser jag att jag kanske lade ribban för högt för min läskapacitet denna vår. Varken Parland eller Munro är några lättviktare och jag borde kanske ha valt något annat för mina otränade läsmuskler. I maj har jag därför valt lättare och mer underhållande läsning och efter bara ett par böcker märker jag att uthålligheten ökar och jag sover bättre om nätterna.
Min sommarpresent till dig är en lista på böcker jag läst och gillat. Om böckerna känns för svåra, sänk ribban! Läs vad du vill! Jag önskar dig en riktigt välgörande sommar.
Störst av allt av Malin Persson Giolito
Rättegångsdrama om en skolskjutning i ett gymnasium i ett privilegierat område i Stockholm. Finns också som utmärkt miniserie på Netflix.
Ålevangeliet av Patrik Svensson
Pachinko av Min Jin Lee
Handlar om koreanska immigranter i Japan.
Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
Den första boken i Smirnoffs mycket underliga trilogi om helt rubbade släkt- och andra relationer i Norrland.
Klubben av Matilda Gustafsson
Grävande journalistik av utmärkt kvalitet om Svenska Akademiens me too-skandal.
Koka björn av Mikael Niemi
Norrländsk skröna om Lars Levi Laestadius
Pienen hauen pyydystys/ Att fånga en liten gädda av Juhani Karila
En egensinnig roman om ett livsviktigt uppdrag. Magisk realism från Lappland.
Jane Eyre av Charlotte Brontë
Girl boss som vinner kärlek, vänskap och respekt på sina egna villkor.
Referens: Pettersson, C. (2017): Psychological well-being, improved self-confidence, and social capacity: bibliotherapy from a user perspective. I Jourrnal of poetry therapy (31/2018).
