Inger Damlin

Ska FSL ha regional representation i styrelsen?

Den här veckan har vi firat Svenska veckan och druckit kaffe tillsammans på svenska. Vi har lärt oss att det går bra att dricka kaffe tillsammans även om vi arbetar på distans. Svenska veckan är inte enbart en identitetsförstärkande vecka för oss finlandssvenskar, det är även en sammanförande länk mellan den svenskspråkiga och den finskspråkiga befolkningen. 

Finlands svenska lärarförbund är en betydande aktör inom bildning på svenska. Jag vågar nästan påstå att vi är en av grundpelarna i den finlandssvenska utbildningsvärlden. Det känns extra fint att lyfta den dimensionen nu då vi alldeles strax står inför ett styrelseval. 

Förbund av i dag behöver en engagerad styrelse som tar sig an utbildningsfrågor ur ett finlandssvenskt perspektiv. En styrelse som bevakar lärarnas intressen och arbetsvillkor. En styrelse som analyserar reformer för lärares och rektorers bästa, men även för hela den svenskspråkiga befolkningens bästa. 

Den utbildningsframtid som vi kan ana i horisonten är full av förändringar. En framtid som kan karaktäriseras som oviss vad skolnät, reformer och ekonomi beträffar. En utbildningsframtid över vilken det vilar oro. 

FSL behöver en styrelse som modigt tar sig an påverkansarbete med framtidens skola för ögonen, en kvalitativt god skola nu och i framtiden.

Ett lärarförbund måste alltid våga ta ett steg bakåt och granska om den egna verksamheten ger de ringar på vattnet som man önskar. Vill vi ha det som vi alltid haft det eller vågar vi utmana? 

Vill vi ha regional representation? Vill vi ha regioner som är delade i regioner? Eller vill vi beakta kön på något vis? Vill vi fokusera på engagemang? Eller vill vi ha representanter för alla lärarkategorier? Vill vi ha fler förtroendemän? Eller ska ålder och erfarenhet spela roll? Vill vi ha ett riktigt val i fullmäktige eller vill vi ha konsensuskandidater?   Frågorna kan ses som provokativa, men vågar vi aldrig utmana riskerar vi tappa greppet. Utan diskussion riskerar vi tappa möjligheten att kunna visa vägen.