När regeringen försvårar och begränsar invandring blir varje fråga om integration en fråga om effektivering. Billigare, snabbare, enklare.
Hur kan det komma sig att ingen vågar sätta stopp för nedmonteringen av den svenskspråkiga integrationsutbildningen i Finland? Reformen vi står inför kommer att begränsa och försämra möjligheterna för invandrare att integreras på svenska i landet. Varför blev minoritetsaspekten helt plötsligt sekundär i konsekvensanalyserna här?
För bara några år sedan var målet att 5–10 procent av alla invandrare ska integreras på svenska i Finland. En satsning som skulle stärka tolerans, delaktighet och det svenska i Finland. Regeringen satsade 2,5 miljoner för att utveckla integrationsutbildningen inom fria bildningen. Nu föreslås att fria bildningen i princip fråntas uppdraget. En dramatisk förändring.
Förslaget att flytta all integrationsutbildning till kommunerna eller sysselsättningsområdena låter administrativt men konsekvenserna är enorma. Fria bildningen går miste om statsandelar och frivilliga studier i till exempel språk, räknas inte längre som integrationsstudier. På kommunalt ägda institut kan integrationsutbildningen kanske fortsätta i någon form, men speciellt privatägda folkhögskolor drabbas hårt. De tvingas konkurrera med stora privata aktörer som inte binds av kollektivavtal och där framgång mäts i ekonomiska termer. Den här förändringen leder troligen till att en stor del av folkhögskolornas finansiering försvinner. Utbildningsenheter läggs ner och lärare mister jobbet.
Riskerna för kvalitetsförsämringar är uppenbara, till exempel i form av distanslösningar där studerande sitter ensamma hemma. Det är inte integration. Integration är möten, språk i vardagen, gemenskap och kultur – allt det som fria bildningen erbjuder. Språkkurser, praktik, kulturkvällar, nätverk som öppnar dörrar till arbetslivet. Ska vi låta allt detta gå förlorat?
För svenskan är hotet ännu större då konkurrensutsättningen kommer att tala för utbildning på finska. Den fina intentionen om ökad integration på svenska blir då på sin höjd några vackra rader i regeringsprogrammet. Trenden är redan tydlig, inte minst i de stora städerna.
Vill vi ha integration som fungerar eller en billig lösning som isolerar människor? Vill vi integrera för att bli något eller för att bli någon?
Svenskspråkig integration är inte en parentes utan en garant för jämlikhet och attraktiva utbildningsvägar i Svenskfinland. Vi kan inte godta ”en lösning för alla” när vi är en minoritet med särskilda behov. Svenskspråkig utbildning bär språk, kultur och jämlikhet.
