Inger Damlin

Nu är tid!

Just nu är allas våra tankar med den ukrainska befolkningen och vi önskar inget annat en ett snabbt slut på kriget.

Men samtidigt måste vi driva vår vardag framåt. Den kan vi inte sätta på paus. De pågående löneförhandlingarna är en del av den vardagen. En process som sköts med största allvar och blicken mot framtiden.

Det är ingalunda första gången vi står inför ett utmanande läge i förhandlingstider. Kommunernas svaga ekonomi och nu senast pandemin är exempel på utmaningar som under tidigare förhandlingar lagts fram som bakomliggande orsaker till att det inte funnit möjlighet för lönelyft för undervisningspersonal inom den kommunala och privata sektorn.

För att vi nu ska uppnå våra målsättningar krävs mod och solidaritet. Solidaritet bygger vi inifrån. Det är jag, det är du – det är vi som är FSL. Vi tillsammans är styrkan i förbundet i tider då leden prövas och förhandlingarna strandat. Om vi vill uppnå våra mål och vara trovärdiga i förhandlingarna går det helt enkelt inte för sig att säga att det inte är läge nu. Vi kan inte vänta på att ett perfekt läge uppstår, för det kommer aldrig att finnas en tid när omständigheterna är optimala.

Skolombuden ute i våra skolor har en central roll i solidaritetsbygget. Ni är värdefulla representanter i vardagen. Med förbundets kaffemugg i ena handen hoppas jag att ni känner hur viktiga ni är i dessa tider när ni sprider förbundets information och för diskussioner i lärarrummen.

Det är i låsta lägen vi som förbund prövas, och det är även i låsta lägen våra lokalföreningar prövas. Jag hoppas att varje förening med enade krafter står upp för medlemmarna och för dialog om det läge vi nu befinner oss i.

Vi lärare kan inte varje gång lägga oss i förhandlingstider då strejk diskuteras. Det gör att vi drar undan mattan för förhandlarna och på det sättet ger arbetsgivarnas förhandlare alla trumfkort. Det leder i förlängningen till att vi accepterar att löneutvecklingen i vår kvinnodominerade bransch kommer att fortsätta släpa efter i förhållande till andra branscher. 

Vi måste våga visa att vi är eniga i att ta en väg som kan kännas utmanande – men där vinningen ligger i framtiden.

Vi vet hur vår vardag ser ut, vi vet hur vårt uppdrag ser ut och vi vet att en förändring måste till.  Det är ett faktum att orken bland lärarna tryter samtidigt som lönen släpar efter. Vi måste fortsätta kampen för att även framöver kunna leverera högklassig utbildning med en yrkeskår som både orkar och brinner för det vi gör. Nu är tid – tid att stå upp för lärarna och rektorerna!