Tidigare grälade de, nu har de Schildts. Så löd en av bokförlaget Schilds reklamslogans i tiderna. Texten illustrerades med en bild på ett äldre par som förnöjsamt satt med näsan i varsin bok. Läget inom den finlandssvenska förlagsbranschen skall kanske inte beskrivas som grälsjukt, men inte heller som tillbakalutat avslappnat.
Förlagen Schildts och Söderströms fusionerades år 2012. Det var inte kärlek vid första ögonkastet och äktenskapet har gnisslat. Det har varit tungt ekonomiskt, samarbetsförhandlingarna har avlöst varandra och det har ständigt knorrats i författarleden.
Kungstanken bakom fusionen var att man skulle samarbeta, inte motarbeta varandra. Att förena krafterna i lilla Svenskfinland. Vid samgången gick båda förlagen på förlust. Bredare axlar var lösningen.
Den spelplan man då skissade upp har förändrats en hel del. En kalldusch för Schildts & Söderströms (Sets) var att Moomin Characters 2015 grundade Förlaget M och köpte loss Muminrättigheterna och rättigheterna till Tove Janssons skönlitterära produktion från S&S. En lång rad tunga finlandssvenska författarnamn gick över till Förlaget, och över en natt var det skarpt läge beträffande konkurrensen på marknaden.
Åtminstone än så länge har Förlaget M inte gett sig i kast med läromedlen. Här drar säkert Schildts & Söderströms en lättnadens suck.
Åtminstone än så länge har Förlaget M inte gett sig i kast med läromedlen. Här drar säkert Schildts & Söderströms en lättnadens suck. Läromedelsproduktionen är nämligen den vinstbringande delen av förlaget. Som en spekulativ tankelek kan man ganska lätt se Mumininspirerade läroböcker från mönsterlandet i PISA-sammanhang som en potentiell utmanare. Kanske rent av en exportprodukt?
Men också utan några Muminfantasier finns det konkurrens när det kommer till de finlandssvenska läromedlen. Det tog inte speciell länge innan det finska Otava flyttade fram sina positioner och förlaget har nu en betydande svensk utgivning. Än så länge har utgivningen bestått av översättningar eller bearbetningar av finskt material, men planer på att börja utarbeta eget svenskt material finns.
Det är positivt. För också om det finns en uppsjö av rikssvenskt material som vi kan ta till oss, och också om det finska materialet finns att utgå ifrån, så skall man komma ihåg att den finlandssvenska skolan varken är svensk eller finsk. Det är en egen enhet som har sina särdrag som måste beaktas, också i läromedelsproduktionen.
Sets sits är småknepig då man utmanas på flera fronter. Konkurrens är ändå positivt, då det tvingar alla aktörer att göra sitt yttersta. Produkter som inte håller måttet säljer inte. Från statsmaktens sida kan man ändå inte göra det bekvämt för sig, lyfta händerna och låta marknaden sköta frågan. Läromedelsproduktionen är av allt för stor betydelse för den finlandssvenska skolan.
