Är det rimligt att dela in barn i olika grupper på basis av deras religion? Den frågan ställer undervisningsminister Anders Adlercreutz (SFP) och föreslår ett gemensamt livsåskådningsämne. Frågan är relevant och initiativet är välkommet. Det är inte första gången den seglar upp på den politiska dagordningen. Under den föregående regeringsperioden gjorde Eero Salmenkivi och Vesa Åhs på uppdrag av Undervisnings- och kulturministeriet år 2022 en omfattade utredning om hur livsåskådningskunskapen kunde förnyas. I den 255 sidiga rapporten tas inte enbart fasta på ett gemensamt läroämne utan man framlägger flera olika utvecklingsförslag.
På utredarnas initiativ tillsattes en utvecklingsgrupp för undervisningen i åskådningsämnen. Gruppens 47 sidiga slutrapport presenterades så sent som 2025 och man kommer med 13 åtgärdsförslag. I samma andetag konstaterar man att ”de fortsatta åtgärderna som förutsätter förändringar i lagstiftningen ligger i händerna på de politiska beslutsfattarna”. Och det är här som skon klämmer.
Det är inte beslutsunderlag som saknas, snarare politisk vilja.
Vesa Åhs säger till tidningen Läraren att han grämer sig över att en parlamentarisk uppföljningsgrupp, som han och Salmenkivi föreslog att skulle tillsättas, aldrig har sett dagens ljus. För vid det här laget är det strängt taget inte beslutsunderlag som saknas, snarare politisk vilja. Ändå vankas det nu ytterligare en utredning vid UKM. Målet är att ta fram en modell på hur ett nytt ämne kunde se ut. Enligt undervisningsministerns stab gav utvecklingsgruppens rapport inte tillräcklig vägkost för att man genast skulle kunna skrida till verket. Men det ska nu åtgärdas.
Åhs och Salmenkivi lämnade lärarutbildningen och undervisningsmaterialen utanför sin utredning. Där finns kanske några frågetecken att räta ut, men man kan fråga sig om det verkligen finns så värst många obesvarade frågor kvar. Det handlar snarare om att frågan är politiskt svår. Li Andersson, som var undervisningsminister i den föregående regeringen, lät grundligt utreda frågan men kastade sedan bollen vidare till nästa regering. Adlercreutz har plockat upp den men det är omöjlig att driva den vidare med nuvarande regeringsbas. För regeringskumpanjonen KD är gemensam religionsundervisning ett rött skynke. Om sanningen ska fram finns det också en falang inom SFP som knappast heller är så pigg på det hela. Men det finns ett partdagsbeslut att SFP ska jobba för ett gemensamt läroämne och då är en utredning en ganska enkel lösning.
Bollen går alltså vidare till nästa regering. Om följande undervisningsminister vågar ta upp den och framför allt försöka få den i mål återstår att se. Helt avgörande är om frågan finns med i följande regeringsprogram eller inte. Klart är ändå att religionsundervisningen har utretts till lust och leda, det finns inga fler stenar att vända på. Nu är det dags att fatta beslut.
