Laddad arbetsmarknad
Tonen på arbetsmarknaden har skärpts avsevärt de senaste månaderna. Poststrejken utmynnade i statsministerns avgång och både Industrifacket och Teknologiindustrin har visat musklerna. Facket drog ut ca 100.000 anställda i en tredagarsstrejk och arbetsgivaren svarade med en lockout.
För att förstå tongångarna på arbetsmarknaden måste vi backa bandet lite, menar Sture Fjäder. Han går tillbaka till 2008. Då föll Finlands export med 50% under sex månader och vi fick en stor arbetslöshet inom den privata sektorn.
– Det så kallade ramavtalet från 2011, där fyra femtedelar av löntagarna inom den offentliga sektorn ingick, blev för dyrt. Det ledde till att Finlands kris blev ännu djupare. Finland kom med i tillväxten omkring 2014-2016, när alla andra länder kom med några år tidigare. Finland hörde till de sista.
Uppdämt löneförhöjningskrav
Nu har Finland kommit på fötter. Sysselsättningsgraden har stigit från 67 till 72. En procentenhet högre sysselsättning innebär en miljard i statens budget.
– Regeringens ekonomiska politiska analys var nog rätt. Sysselsättningsgraden var katastrofalt låg. Men Finland hade tappat konkurrenskraften vad gäller löneutvecklingen, vad gäller produktiviteten, och vad gäller förnyelsen i finsk industri.
– Efter alla de här dåliga åren har vi ett uppdämt löneförhöjningskrav. Vi har gjort flera nollavtal för att få tillbaka konkurrenskraften. Nu är det löntagarnas tur. Det går inte dåligt för de finska företagen. Tiden för en löneförhöjning är nu.
Kunskap framom ”blue collar”
Alla branscher följer noga med hur förhandlingarna mellan Industrifacket och Teknologiindustrin framskrider. De sätter de så kallade märket, dvs lönenivån, och så följer de andra branscherna efter. Sture Fjäder tycker att vi på den punkten lever kvar på 70-talet där ”blue collar”, alltså de traditionella arbetarna, tycks vara det viktigaste.
– Finland lever av kunskap. Alla avtal borde först göras med de som representerar kunskap. De borde sätta märket. Sedan 1991 har kunskapen betonats i alla regeringsprogram, men arbetsmarknaden tycks fungera på ett helt annat sätt. Det är processarbetet som avgör löneförhöjningsnivån istället för kunskapen.
– De grupper som Akava representerar ser till att det här landet utbildas. Vi har hela utvecklingskedjan, produktutveckling, forskning, universiteten – vi har allt. Det är ju det som är det viktiga för Finland, och då borde det vara den gruppen som leder löneutvecklingen.
– Titta på hur Finskt näringsliv beter sig i förhandlingarna. De vill knappt ge ett bud åt våra människor. Så är kunskap eller blue color viktigt för dem? De ser vad donarna får och så ger man samma åt de som sköter produktutvecklingen.
Hur skall man ändra på det?
– Jag tycker att det är fel om allt skall bygga på strejkkraft. Också andra saker skall påverka lönebildningen.
– Vad är viktigast för Finland? Att det i kedjan från småbarnspedagogik till högskolor finns motiverad och välutbildad arbetskraft. Om den kedjan faller ihop finns ingenting annat att luta sig emot. Finlands konkurrenskraft, tillväxt fungerar inte utan välutbildade människor.
Är kedjan i skick?
– Finland har varit i en total kris. När du är i en kris, så skall du inte sanera med osthyvel. Du sanerar enligt vad som är viktigt med tanke på framtiden. Finland har inte en framtid utan utbildning. Om jag hade varit statsminister så hade jag hållit pengarna kvar i det som skapar framtiden. Det var där som det gick fel.
Om jag hade varit statsminister så hade jag hållit pengarna kvar i det som skapar framtiden. Det var där som det gick fel.
Om du varit statsminister, var hade du skurit?
– Hälsovårdsreformen hade jag genomfört. Vi har för små enheter. Det gäller också kommunerna. Vi har ca 300 kommuner, det är för mycket.
– Nu sparar kommunerna med osthyvel och permitterar utbildningspersonal. Det är det mest galna man kan göra. Om jag var stadsdirektör skulle jag driva att vi har förbannat bra skolor. Jag hoppas att det skulle bli en konkurrens mellan kommunerna – vem har bästa skolan?
Om jag var stadsdirektör skulle jag driva att vi har förbannat bra skolor.
Upplägget för lärarnas del
Avtalet för undervisningssektorn löper ut i slutet av mars. Sture Fjäder förutspår en tuff avtalsvår, men betonar att den offentliga sektorn skall ha löneförhöjningar som luktar privat sektor.
– Det är helt klart att utbildningssektorns löner har halkat efter. Facket borde fundera på hur lönerna skall förhandlas i framtiden. Skall man ha mera individuella löner, eller våldsamt kollektiva? På den privata sektorn är lönerna mer individuella och där sker löneglidningar.
Skulle individuella löner vara en lösning för lärarna?
– Det måste OAJ ta ställning till. Men världen förändras och det här är något som fackföreningsrörelsen överlag bör fundera på. Riktningen är mera lokala avtal, också inom den offentliga sektorn.
Konkurrenskraftsavtalets öde
De så kallade kiky-timmarna har blivit något av en symbolfråga i avtalsrörelsen. Även när det gäller kikyn påminner Fjäder om att det är bra att dra sig till minnes varför frågan dök upp på förhandlingsbordet.
– Man måste vara ärlig. Finlands konkurrenskraft hade gått ner. Vi hade tappat stora branscher och vi hade fel näringsstruktur. Vi var tvungna att skapa ny konkurrenskraft och därför gick man in för kiky. Alternativet var en miljards nedskärningar i frågor som var viktiga för oss. Skatterna skulle ha höjts med 600 miljoner och Akava-människorna skulle ha fått betala för kalaset. Alternativet hade varit ännu sämre.
Kommer kikyn att bli kvar?
– Kikyn är inte i kraft i all evighet. Arbetstidsfrågan tar slut när kollektivavtalet tar slut. Men arbetsgivaren tolkar det som att kikyn är evig. Det tvistar man om nu.
– Situationen är lite olustig. Vi har gjort stora uppoffringar. Kommit ur krisen, och efter allt det så kommer det tuffa tag från andra sidan förhandlingsbordet.
Regeringen håller tassarna borta
En sak är ändå klar då man tar sikte på avtalsvåren. Efter bråket kring posten och turbulensen inom regeringen så kommer arbetsmarknadsparterna att få sköta den biten på egen hand.
– Staten kommer inte att blanda sig i förhandlingsrundan efter den här soppan. Ingen politiker gör det, för då faller den här regeringen också. De kommer att hålla tassarna borta.
Text: Mattias Fagerholm
Bild: Jakke Nikkarinen
