Undervisningsministern har nu två pinfärska rapporter på sitt nattduksbord. För några veckor sedan (11.2.2026) fick han en visionsrapport för den finländska grundskolan år 2045. Visionsrapporten är kanske trevligare läsning än den rapport som han fick i handen idag. Medan man i visionen målar upp en något som av många beskrivs som en glansbild har verkligheten kommit ikapp en när man bläddrar i rapporten som beskriver följderna av det minskande elevunderlaget.
Grundskolornas antal har alltså minskat från ca 4000 till knappa 2000 sedan millennieskiftet. Samtidigt har kostnaderna ökat. Det samma gäller också andelen elever som talar ett annat språk än finska eller svenska. År 2024 var de 70 000 till antalet vilket utgör 13 procent av det totala elevantalet.
Se över strukturerna
Hur ska man då tackla dessa utmaningar? Arbetsgruppens ordförande Eeva-Riitta Pirhonen, överdirektör vid Undervisnings- och kulturministeriet, konstaterade det uppenbara: Man måste se över strukturerna, skolnätet måste granskas. Det kan bli aktuellt med ett utökat skolsamarbete samarbete över kommungränserna framöver. Det stöds de facto redan under denna regeringsperiod.
Kommunforskare Siv Sandberg vid Åbo Akademi menar att kommunallagen är möjliggörande redan nu.
– Samarbetet har kanske varit underutnyttjat i funktioner som har med grundskolan att göra, sade hon.
Pirhonen harmade sig en smula över att den planerade statsandelsreformen rann ut i sanden och kastade fram tanken att det kanske skulle finnas fog för ett system med öronmärkta statsandelar för att finansiera den grundläggande utbildningen.
Undervisning på skolan
Tanken att utöka distansundervisningen när elevunderlaget minskar kastas fram med jämna mellanrum men det fick inget fotfäste inom arbetsgruppen. Utgångspunkten är fortsättningsvis att undervisningen inom den grundläggande utbildningen sker som närundervisning. Däremot föreslår arbetsgruppen begränsade försök med distansundervisning under följande regeringsperiod.
Det är ändå uppenbart att frågan har delat åsikterna. Kommunförbundets representant Irmeli Myllymäki, direktör för utbildningsfrågor, slog ett slag för undervisning via fjärruppkoppling och menade att ”senast nu måste vi utveckla det här”. OAJ:s representant Pauliiina Viitamies gladde sig däremot åt att man inte gläntade på dörren med undervisning via fjärruppkoppling.
– Också i fortsättningen är barnens plats i skolan, slog Viitamies fast.
I armbrytningen om distansundervisningens vara eller icke vara har OAJ backats upp av FSL:s representant Jens Mattfolk.
Reformera lärarutbildningen?
Vidare föreslår arbetsgruppen att man ska utreda lärar- och rektorsbehörigheternas funktion i nuläget och ta fram en lägesbild för behörigheterna. Det här kan ses som ett stöd för att grunda ett lärarregister som både FSL och OAJ upprepade gånger har förespråkat. I dagsläget saknas en övergripande bild av lärarsituationen och hur stort utbildningsbehovet inom lärarutbildningen är.
Ett intressant förslag i anslutning till lärarutbildningen är att utreda behovet av en lärarbehörighet som omfattar hela den grundläggande utbildningen.
Arbetsgruppen vill också att lärare inom den grundläggande utbildningen flexibelt ska kunna komplettera och bygga på sin kompetens samt delta i behörighetsgivande fortbildning vid sidan av arbetet.
Vidare föreslås en övergång till ett gemensamt livsåskådningsämne. Det skulle enligt arbetsgruppen lösa problem relaterade till jämlikhet inom undervisningen men också för att begränsa kostnaderna.
Svenskan då?
Undervisningsminister Anders Adlercreutz konstaterade förändringar slår ofta hårdare mot små språkgrupper men att rätten till undervisning på svenska måste tryggas också i framtiden utmaningarna till trots.
– Den svenskspråkiga utbildningen är sårbar när elevunderlaget minskar och avstånden är långa. Därför behöver vi se till att det finns högklassig utbildning på svenska, att finansieringen beaktar tvåspråkighetens merkostnader och att tillgången till läromedel och behörig personal tryggas, sade Adlercreutz.
Eeva-Riitta Pirhonen menaden rent av att det finns mycket att lära av den finlandssvenska skolan där man redan har tvingats till en hel del samarbete.
– Men inte är det lätt på den svenska sidan heller. Också där minskar elevunderlaget, sade hon.
En skola för alla
Undervisningsministern betonade i sitt inlägg främst två saker: Grundskolan ska utvecklas som en skola som är gemensam för alla. Det är viktigt då kommunerna diversifieras. Det finns också kommuner där elevantalet ökar. För det andra menade ministern att det är viktigt att satsa på skolan också när antalet barn minskar väsentligt.
– Det måste vi förbinda oss till oberoende av regeringssammansättning. Vi måste säkerställa att grundskolan har goda verksamhetsförutsättningar också i framtiden, sade Adlercreutz.
Någon brist på läsning kommer ministern inte att ha framöver. Den 29.4.2026 landar rapporten från den arbetsgrupp som tittat närmare på läranderesultaten på hans nattduksbord.
Text och foto: Mattias Fagerholm
