Det är lätt att bli avundsjuk på meteorologer. De ser framtiden, i sannolikheter, visualiseringar och vindvarningar.
Pedagogiska prognoser är svårare. Men trots det oförutsägbara: just nu ser det ut som att en perfekt utbildningsstorm kan komma att bildas ute på utbildningshavet.
Anledningen är den globala ökningen av hemskolning. I Finland har den länge varit ett marginellt fenomen. Nu är den i tillväxt. Cirka 1000 elever hemskolas idag. Knappt 200 på Åland, nästan alla från Sverige. Hemskolning är tillåtet i de flesta europeiska länder, med skolpliktsländerna Sverige och Tyskland som två undantag. Flest finns i England, där cirka 120 000 elever går i så kallad elective home education. Allra flest finns i USA.
Västvärlden har sedan efterkrigstiden gått in för modellen en skola för alla. I den finns en inbyggd spänning mellan det kollektiva och det individuella. I början var det gemensamma viktigare. Idag dominerar individuell nytta.
Balansen mellan grupp och individ hanteras med differentiering. I sina bästa stunder är differentiering i en mångfaldig klass fantastisk. Man får göra vad man behöver och samtidigt lära sig om den nödvändiga friktionen mellan egna och andras intressen. Men ibland fungerar det inte. Ibland objektivt, ibland bara uppfattat. Oavsett: missnöje med hur skolan möter det egna barnets behov är föräldrars viktigaste skäl till hemskolning.
Det är svårt att individualisera, oavsett om man gör det professionellt eller hemlagat. Men det har blivit lättare. Med hjälp av tillgängliga läroplaner och artificiell intelligens är det enklare än någonsin att skapa vad som kan se ut som skolgång utan att den sker i skolan. Det finns också allt fler företag som säljer hemskolningspaket på nätet för den som vill och kan betala för sig.
Läropliktens möjligheter i kombination med en rad oförutsedda samhällsförändringar gör alltså att det kan blåsa upp till ordentlig motvind för den gemensamma grundskolan.
Senast vi såg liknande förutsättningar för utbildningsklimatförändring var i början av 1990-talet när friskolereformen introducerades i Sverige. En växande grupp missnöjda föräldrar, en global tilltro till nya möjligheter (då marknadsbaserad liberalism, nu AI), några få ideologiskt drivna småskaliga aktörer, och ett begynnande kommersiellt intresse.
30 år senare har det svenska utbildningslandskapet förändrats radikalt. Om det inte är dit vi vill får vi ta tag i det. För det är inte väder vi pratar om. Det blir inte som det blir. Det blir hur vi gör det.
