Skolan och lärarna har ett enormt viktigt uppdrag, inte minst i tider då samhällsretoriken och de viktiga förebilderna signalerar att du kan säga vad som helst utan fakta eller kränka din motståndare och det applåderas.
Våldet i våra skolor ökar och i samma takt tilltar brottsligheten. Många barn har svårt med det sociala, svårt med empati och interaktion. Under 2020-talet har ungdomsbrottsligheten ökat markant, särskilt bland personer under 15 år. Det här har lett till en ökning av skolors stödförfrågningar till välfärdsområdet och polismyndigheten.
Våld, både fysiskt och verbalt, förekommer och det dyker upp i riktigt unga åldrar. Barn slår och sparkar andra barn, hotar och ingjuter rädsla. Skolvardagen år 2024 är inte alltid trygg, men vilka verktyg har vi att ta till? Skolorna får inte lämnas ensam med att förebygga våld och gängkriminalitet.
För att kunna stävja den ökade otryggheten behöver vi vara öppna med hur pass stort problem det här är i våra skolor. Vi måste prata om det och hitta lösningar. Kanske handlar det helt enkelt om ärlighet och tydliga definitioner av vad vi pratar om.
Många förväntar sig att skolan ska fixa de problem som samhället lider av. Man glömmer ofta bort att skolan är en del av samhället, inte en isolerande kompensator för samhällsproblemen.
Utbildning är ett av de bästa sätten att motverka kriminalitet och polarisering men det går inte av sig själv. Vi behöver garantera resurser för tillräckliga stödfunktioner, hanterbara gruppstorlekar och trygghetsfaktorer i skolmiljön. Vi behöver också satsningar på mångprofessionella och förebyggande åtgärder från till exempel social- och hälsovården, polisen och barnskyddet.
Under FSL:s höstfullmäktige lyfte jag temat till diskussion vid kaffebordet. Lärarna runtom mig vittnade om det ökade våldet i våra skolor och den problematik som det medför i vardagen. ”Våldet kan vi inte lämna till senare. Allt sätts på paus i sådana situationer.”
En ökad lärartäthet är i våra skolor är nödvändig. Lärare måste ges tid att interagera med barn och ungdomar, det har stor inverkan på elevers välmående och tryggheten i våra skolor. Varje barn behöver förståelse och stöd. Ingen ska få falla mellan stolarna.
Parallellt med det så måste vi också satsa på lärarnas arbetshälsa. Att arbetsplatsen ska vara trygg för både elever och lärare måste vara en självklarhet, allt annat är oacceptabelt. Lärare behöver information, handlingsplaner och fortbildning kring våldet i skolvardagen. En välmående lärare är beredd för att ta itu med problemen, förutsatt att rätt verktyg finns. Det finns aldrig enkla lösningar på komplicerade frågor, men allt börjar med att vi våga lyfta problemen och belysa dem från många håll. Det är första steget till en lösning.
