Att ta upp frågan om tidpunkten för sommarlovet är ett effektivt sätt att väcka känslor. Det fyller ganska enkelt spalter i tidningen och kommentarstrådar på sociala medier. Men frågan är komplicerad och att kalla det ett ”gammaldags system” är att förenkla saken. För att kunna diskutera en förändring kring sommarlovet krävs först att en övergripande utredning görs där branschfolkets röst också hörs. Att utbildningsministern tydligt tagit ställning i frågan innan en sådan utredning gjorts får vi bara hoppas att inte påverkar resultatet.
Men hur skulle det vara om vi riktade blicken framåt och fokuserade på frågor som verkligen är avgörande för landets innovationer, kunnande och produktivitet? Utvecklingsområden som har direkt inverkan på vilken riktning landets ekonomi tar. Ett sådant kunde vara digitalisering och AI i våra skolor.
OAJ:s färska medlemsenkät visar att digitaliseringen inom utbildningen i Finland är långt ifrån jämlik. Trots att vi skriver 2025 finns det fortfarande lärare som saknar grundläggande verktyg som en personlig dator, vilket är helt otroligt. Det här är en konsekvens av de inbesparingar som gjorts i kombination med avsaknaden av en nationell digistrategi. Ett ofattbart faktum i ett samhälle där företagen i allt större utsträckning utnyttjar alla fördelar i form av effektivitet och kostnadsbesparingar som AI erbjuder. Hur kan ett land som profilerar sig som teknologiskt avancerat och utbildningsmässigt progressivt inte erbjuda sina lärare de mest basala digitala verktygen?
Lärarnas tekniska färdigheter har förbättrats avsevärt under åren, vilket är positivt. Men den pedagogiska användningen av de digitala verktyg och AI släpar efter. Det är inte svårt att förstå när över 80 procent av lärarna uppger att de har fått mindre än en dags fortbildning på temat under de senaste fem åren. Och det borde rimligen vara just lärare som har kompetensen att lära ut och handleda eleverna och studerandena i framtida kunskaper och färdigheter.
Att pröva sig fram är en viktig del av allt lärande men det räcker inte för att bygga digital pedagogisk lärarkompetens. För det krävs strukturerad, kvalitativ och kontinuerlig fortbildning. När AI används utan pedagogisk förankring riskerar undervisningen att bli tekniskt imponerande men innehållsmässigt tom. Vi riskerar att tappa den mänskliga dimensionen. Vi står inför ett vägval. Antingen fortsätter vi diskutera symbolfrågor och skjuter upp de verkliga utmaningarna. Eller så börjar vi prioritera den utbildningsdiskussion som på riktigt avgör en hurudan framtid den unga generationen får.
