Det blir inget totalförbud mot mobiler i skolan. I sitt färska lagförslag vill regeringen ändå begränsa mobilanvändningen. Utgångspunkten är att mobiltelefonerna inte ska vara framme under lektionstid om inte läraren bedömer att de behövs i undervisningssyfte. Lagen ska också ge lärarna ett tydligare stöd när det kommer till att omhänderta mobiltelefoner. Tidigare har det krävts en störande användning innan läraren har haft rätt att ingripa.
Begränsningarna och de utökade befogenheterna för undervisningspersonalen är välkomna. Det är ändå förnuftigt att inte gå in för ett totalförbud. Regeringen låter lärarna göra en bedömning om när mobiltelefonen är ändamålsenlig i skolsammanhang. Vi litar på lärarna och ger lärarna möjlighet att tillåta mobiler i de situationer där de upplever att de behövs, säger undervisningsminister Anders Adlercreutz till HBL.
Det råder ingen tvekan om att mobiltelefonen är en tidstjuv som lätt för koncentrationen på villovägar, men samtidigt är skolan inte en isolerad ö i det omkringliggande digitala samhället. I vissa situationer har mobiltelefonen och andra digitala hjälpmedel en given plats i undervisningen och skolan kan hjälpa eleverna i hur det digitala kan utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Kärnfrågan är när och hur mobilen ska användas i skolan. Här har alltså regeringen klokt nog överlåtit frågan till de som har kompetens i frågan. Det är, och ska vara, lärarnas sak att avgöra vilka hjälpmedel som används i undervisningssituationen. Ibland lämpar sig mobiltelefonen bäst, i en annan situation är rutpapper och blyertspenna bättre. Lita på att lärarna gör rätt val.
Kärnfrågan är när och hur mobilen ska användas i skolan. Här har alltså regeringen klokt nog överlåtit frågan till de som har kompetens i frågan.
Bakgrunden till lagförslaget är elevernas försämrade koncentrationsförmåga och sviktande läskunskaper. I en fragmenterad digital värld har de unga allt svårare att ta till sig större texthelheter. Också de kraftigt dalande Pisaresultaten har varit som bensin i brasan i debatten om mobiltelefonens vara eller inte vara i skolan. Oron är befogad, men samtidigt är det skäl att påminna om att en begränsning av mobiltelefonanvändningen inte kommer att fungera som någon hokuspokusmedicin. Det krävs mer än så. Mobilfrågan har fått stor uppmärksamhet i den allmänna debatten, men ser man till den stora bilden är det inte en avgörande fråga utan snarare en detalj i ett stort pussel. Beträffande de mer centrala utbildningspolitiska byggklossarna är frasen ”vi litar på lärarna” värd att tas till heders. Finland har den kanske bäst utbildade lärarkåren i hela världen och den pedagogiska friheten har länge varit vägvinnande. Beslutsfattarnas roll är att skapa de förutsättningar som behövs. Om ramarna är i skick kan man ha en ganska stark tilltro till att undervisningspersonalen sköter resten. Lita på att lärarna fixar det!
