Statsminister Petteri Orpo (Saml) kommenterade nyligen det färska avtalet inom kommun- och välfärdssektorn. Det nya avtalet ger som bekant löneförhöjningar enligt den allmänna linjen. Enligt statsministern innebär avtalslösningen en ”tuff utmaning” för den offentliga ekonomin. Vi får nu bara lov att försöka klara det, sade Orpo till MTV3.
Statsministerns uttalande är föga klädsamt men inte speciellt överraskande. Under hela regeringsperioden har regeringen med Samlingspartiet i spetsen på olika sätt försökt trycka till fackföreningsrörelsen. Att sura över löneförhöjningarna inom den offentliga sektorn följer helt regeringens utstakade linje. Orpos muttrande över avtalslösningen får smått besynnerliga drag då regeringen i samma andetag utan att blinka går in för skattelättnader i miljardklassen. Regeringen tycker alltså att det finns utrymme för en skatterea men när den offentliga sektorn får samma löneförhöjningar som alla andra löntagare i Finland blir det plötsligt ”tufft”.
Statsministerns uttalande är föga klädsamt men inte speciellt överraskande.
Statsministern betonade att regeringen inte är en part i avtalsförhandlingarna. Det är en sanning med modifikation. Att regeringen aktivt i kulisserna skulle ha försökt påverka utgången i förhandlingarna finns inte belägg för. Men Orpo verkar aktivt ha förträngt att hans regering med våld lagstiftningsvägen drev igenom en exportmodell som bakbinder riksmedlarens händer och skjuter ner kommunsektorns möjligheter att få löneförhöjningar som överstiger exportindustrins nivå. Modellen har tagit udden ur arbetstagarnas främsta vapen i arbetsmarknadskonflikter, nämligen strejken. Det om något är att blanda sig i avtalsrörelsen.
Man kan ana att regeringen inte applåderar att löneutvecklingsprogrammet inte skrotades. Lite darr på ribban var det på den punkten. Programmet omförhandlades och resultatet blev något sämre ur ett arbetstagarperspektiv. Men att löneutvecklingsprogrammet finns kvar är inget att sura över och heller inte någon överraskning. Det förhandlades ju fram redan år 2022. Utgångspunkten var givetvis att det består och det bör även har funnits i regeringens kalkyler.
Då löneutvecklingsprogrammet uppenbarligen är en nagel i ögat för regeringen kan Petteri Orpo med tillförsikt se fram emot kommande avtalsrörelser. Den omdiskuterade exportmodellen sätter nämligen framöver käppar i hjulet för den typen av lösningar. Regeringen har inte ens hymlat med att det är avsikten med reformen. Och de kommunalt anställda får ta skeden i vacker hand, den privata sektorn rymmer lönemässigt. Under regeringsperioden har Samlingspartiet visat sitt sanna jag i förhållandet till de offentligt anställda och fackföreningsrörelsen i stort.
