— Jag vet ju att de inte lever, men jag kan inte låta bli att känna med dem!
En äldre person berättar om när en leveransrobot fick hjälp över en trottoarkant. Det påminner mig om hur lätt vi personifierar maskiner – som när man blir irriterad och nästan besviken på robotdammsugaren Leif, som utan skam i kroppen sprider hundbajs i huset.
Relationen till dessa typer av robotar är ensidig och oskyldig. Leif svarar inte på tilltal, ännu. Det gör däremot ChatGPT. Att förstå att AI saknar känslor, medvetande och egna värderingar är inte lätt. En sund och gynnsam användning av dessa verktyg kräver en bred allmänbildning. Utan den är det svårt att upptäcka samband, och skilja mellan sanning och lögn.
Enligt Undervisnings- och kulturministeriet (2024) är målet att Finland år 2027 ska vara världsledande när det gäller hållbar digitalisering. Det finns fenomenala sätt att använda sig av AI för att stödja lärande, men begränsad forskning gör det svårt att navigera genom dessa artificiella vatten. Risken att gå på grund är överhängande.
Vi är medvetna om risken att AI kan minska ungas motivation och ansträngning, och konsekvenserna av att föredra friktionsfria AI-konversationer framför mänskliga är ännu okända. Enligt Utbildningsstyrelsen (2025) kräver AI i undervisningen hänsyn till både lagar, etik och pedagogiska mål. Det kräver en bred kunskap, mod och försiktighet.
Oberoende vilket årtionde du som lärare är född förväntas du implementera dessa verktyg i din undervisning, och det fort. Det är intressant med tanke på att det under hösten, i ett samtal med kollegor från Svenskfinland, framkom att det finns skolor där lärarkåren inte har andra digitala arbetsverktyg än en stationär dator på jobbet. Samt att det finns skolor där man på grund av säkerhetsskäl inte använder sig av AI i undervisningen.
Än en gång känner jag som lärare att de krav som placeras i våra arbetande famnar, inte korrelerar med den fortbildning vi behöver. Vi vill hänga med och göra rätt — känna att vi vet vad vi gör innan vi lär eleverna att använda AI. Det ska inte vara färdigheter som den enskilde läraren förväntas inhämta på sin fritid. Vi är i behov av gedigen fortbildning.
Till skillnad från robotar har vi medvetande, värderingar, känslor och moral. Vi kan inte omprogrammeras för att nå visionen om världsledande hållbar digitalisering — det kräver att ansvariga inom alla utbildningsnivåer omsätter teorin i praktiken. Det är hög tid att sluta trycka på snooze-knappen. Väckarklockan har ringt, och vi måste agera nu.
