Det gick inte som i Strömsö när lärarna i Sverige år 1995 lämnade usken och gick över till årsarbetstid. Trots protester ökade undervisningstiden och en debatt om behovet av en usk har seglat upp med jämna mellanrum. De dåvarande lärarfacken, Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund, försökte till och med stämma ett antal kommuner för att de ensidigt ökat undervisningen. Den kampen förlorade man.
– De gamla lärarförbunden har på olika sätt och med olika intensitet drivit frågan men det har funnits en kompakt ovilja från våra motparter. Det har sagts att en reglering står i vägen för lokal flexibilitet och rektorns arbetsledningsrätt. Ja, möjligheten att få styra enligt eget huvud, säger Pontus Bäckström, samhällspolitisk chef vid Sveriges Lärare.
Regeringen lovar reglering
Men nu är det aktuellt med en reglering av arbetstiden, det lovar den svenska regeringen. Exakt hur det kommer att utfalla är inte i detalj spikat. Men i den statliga utredningen, som föregår regeringens beslut att skjuta till medel, föreslås att det ska införas en statlig reglering av undervisningstiden för lärare. Till exempel föreslås i utredningen att en lärare i åk 1–6 ska undervisa högst 550–650 timmar per läsår och lärare i åk 7-9 högst 500–600 timmar per läsår.
Det ska också avsättas tid för planering och efterarbete, som ska vara minst lika mycket som undervisningstiden. Enligt förslaget ska en faktor för undervisningstiden införas. I årskurs 1-6 en faktor på 1 till 1, dvs en timme undervisning ska ge en timme planering. För åk 7-9 är faktorn 1 till 1,1 och på gymnasiet 1 till 1,2.
– Vi är särskilt nöjda med att utredningen fokuserar på undervisningstiden men sätter planeringstiden i relation. En stor del av medlemmarna undervisar mer än vad som är högsta tak och många har mindre planeringstid än det som nu föreslås, säger Bäckström.
Sveriges Lärare ser regleringen som en facklig seger och det är knappast för mycket sagt att påstå att samgången av de två förbunden har gett muskler som möjliggör förändringen. Pontus Bäckström citerar Churchill när han summerar betydelsen av reformen: Det kanske inte är början på slutet men det är kanske slutet på början i arbetet att återreglera yrkesutövningen.
– Det här är inget som löser problemet i ett Alexanderhugg, säger han.
– Vi see att det inte alltid är mängden undervisningstid som är den drivande orsaken till upplevelsen av obalans i vardagen. Det handlar om vilka elever man undervisar, elevbehov kontra mängden undervisningstid och planeringstid.
Är usken, som bara ser till undervisningen, ett för trubbigt regleringsverktyg?
– För trubbigt, alternativt otillräckligt. Det fångar inte hela komplexiteten i vad ett läraruppdrag är. Framtiden får utvisa om vår modell kommer att göra det.
Vilken är din hälsning till Finland med usk-arbetstid?
– En sak som har varit viktig att förstå för oss är att trots att ni har en usk så har ni samma problem med svällande krav och arbetsmängd. Usken är inte ett tillräckligt skydd. Min slutsats är inte att man borde ta bort den, men en usk-reglering är inte saliggörande. Det är en viktig insikt, säger Pontus Bäckström.
– Det man kanske kan lära från oss är faktortänkandet, dvs att knyta en planeringstidsfaktor till undervisningstiden.
Text: Mattias Fagerholm
Foto: Sven Jansson
