Lärarförbundet efterlyser statligt styrd svensk skola

johanna jaara åstrand SL
Friskolorna är legio i Sverige, men Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand hävdar att man måste åtgärda hur finansiering och urval av elever går till.

Förra veckan drabbade partiledarna i Sverige samman i en SVT-diskussion om utbildning. Om en del frågor rådde större enighet medan åsikterna gick isär gällande andra. Lärarförbundet i Sverige hade inför debatten listat några punkter som man önskade att partiledarna diskuterade. I denna intervju får Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand bland annat kommentera en del av det som kom fram i diskussionen.
Hon får också frågan om Sverige nu behöver Finlands hjälp med att utbilda lärare.

Friskolorna, som i Finland kallas privatskolor förekommer ytterst sparsamt. Det finns sjuttio privatskolor i Finland, men de får inte vara vinstbringande. I Sverige har friskolorna sedan länge etablerat sig. Under läsåret 2020/21 gick drygt var fjärde gymnasieelev i friskola, noteras i färska siffror från Ekonomifakta.se (som innehas av Svenskt Näringsliv, en arbetsgivarorganisation). För grundskolan var andelen 15,7 procent. Andelen elever som går i friskolor har vuxit sedan 90-talet. Skolverket presenterar liknande siffror, 29 procent i gymnasiet, 16 procent i grundskolan, totalt 280 000 elever.

Hur förhåller du dig till friskolor?

– Lärarförbundet har inget emot fristående skolor i sig och tycker att det är bra att elever får välja skola. Samtidigt är det mycket problematiskt hur finansiering och urval av elever går till. Systemet med skolpeng är uppbyggt genom att varje elev genererar en peng vilket inte tar hänsyn till att stora delar av skolans utgifter är fasta och oberoende av elevantal. Dessutom måste kommunen alltid stå med tomma platser för att kunna erbjuda nya elever skolplats, det behöver inte de fristående. Det innebär att friskolorna blir överkompenserade på de kommunala skolornas bekostnad. Det vill vi ändra på.

– Vi vill också att det ska införas ett gemensamt skolval, nära inpå skolstart. Dagens system där man kan sätta barn i kö många år tidigare medför segregation och att alla inte får samma möjlighet att önska den skola som man vill, säger Johanna Jaara Åstrand.

– De här två sakerna måste åtgärdas innan Lärarförbundet fullt ut kan se positivt på systemet med friskolor.

Friskolornas vinster och huruvida dessa tillfaller anonyma ägare i skatteparadis debatterades inledningsvis i SVT:s partiledardiskussion i söndags. Alla partier verkade dock vara överens om att friskolor är fullt acceptabla i den utsträckning de finns idag. Moderaternas partiledare Ulf Kristersson betonade att 26 av de 28 sämsta skolorna är kommunala. Staten skall vara i förarsätet för skolan, inte kommunen som har svårt att finansiera skolorna, menar Lärarförbundet.

På vilket sätt passar friskolorna in i en statlig skoladministration?

– Ulf Kristerssons påstående om de sämsta skolorna visar på en okunskap om vad som förklarar resultaten i skolan. Ser man till hur väl dessa skolor presterar i förhållande till elevernas förutsättningar är de långt ifrån Sveriges sämsta skolor. Några av dem tillhör tvärtom de allra bästa, hävdar Jaara Åstrand.

– En utredning tittar just nu på vad en statlig skola skulle kunna innebära, inklusive hur systemet med fristående skolor skulle kunna fungera i ett sådant system. När vi säger att staten ska ta ett större ansvar så menar vi så klart att den ska ta ett större ansvar för hela systemet, inklusive de fristående skolorna. Men exakt hur vi ser på den frågan kommer vi att återkomma till när vi ser utredningens förslag.

OECD:s nyligen publicerade rapport Education at a Glance visar att Sverige satsar en större del av BNP på utbildning än vad Finland gör. Sverige är nästan i tio i topp bland OECD-länderna. Rapporten visar också att andelen svenska 25–34-åringar som avlägger högskoleexamen är hög i jämförelse med Finland.

I TV-diskussionen framkom emellertid att 40 procent av eleverna som går ut grundskolan i vissa utsatta områden saknar gymnasiebehörighet och har alltså inte fått ett godkänt slutbetyg från grundskolan.

Hur kan man råda bot på detta? Har satsningarna slagit fel?

– Måttet på hur mycket man lägger på utbildning relativt BNP har ett uppenbart problem. Det är beroende av hur många som befinner sig i de åldrar där utbildning ges och hur stor andel som tar del av utbildningen (vilket ju syns i skillnaden på hur många som tar högskoleexamen). Har ett land många unga blir andelen klart högre än om det har få. Om vi i stället ser till hur mycket Finland respektive Sverige lägger per elev relativt BNP per capita över grundskola och gymnasieskola är skillnaden mellan länderna lägre. En del av skillnaden mellan måtten förklaras av att vi för närvarande har en större andel unga i utbildning i Sverige än i Finland. (Tex är andelen av befolkningen som är 0-14 år 16 procent i Finland och 18 procent i Sverige.

– Vi vet att den viktigaste förklaringen till elevernas resultat är vilken bakgrund de har. Och just i utsatta områden är en stor andel elever nyanlända och har föräldrar med svag skolbakgrund. Den kombinationen gör att det är svårt att nå goda resultat, samtidigt som skolorna kan göra en otrolig prestation vad gäller hur mycket de lär eleverna på kort tid. Men trots en bra progression är det kanske omöjligt att nå målen med de resurser som ges nu. Vi lärare vet ju vad det är som gör att elever klarar sig bättre – mindre klasser och mer tid med utbildade och erfarna lärare. Så svaret är nog så enkelt som att det behövs mer resurser. Och då stör systemet med skolpeng än mer, eftersom det i praktiken innebär att pengar lyfts från en del av skolsystemet där de behövs mer till en annan där de behövs mindre. Vi måste tänka om helt kring skolfinansieringen i Sverige för att dessa elever ska få en reell chans.

Fokus i den finländska skoldiskussionen just nu ligger ofta på lärarnas och elevernas välbefinnande.

Hur ser den diskussionen ut i Sverige?

– Den är självfallet jätteviktig, säger Johanna Jaara Åstrand.

– Vi ser redan i dag att det är många lärare som valt att lämna yrket för att göra något annat. Om villkoren är sådana att det är omöjligt att må bra som lärare kommer allt fler välja att göra något annat än att vara lärare. Det vore olyckligt för svensk skola och resultaten i den. När det gäller eleverna vet vi att stressen har ökat och det finns en diskussion om hur stressen och pressen på eleverna skulle kunna minska.

Det råder stor brist på behöriga lärare i Sverige.

Vad önskar du att man gör för att förbättra läget?

– Det handlar primärt om två saker, att yrket ska vara tillräckligt attraktivt och det ska utbildas tillräckligt många. I dag är inte yrket tillräckligt attraktivt och det utbildas för få. Så det viktigaste är att höja lärarlönerna, minska arbetsbelastningen och styra med mer tillit till professionen. Det kommer att göra yrket mer attraktivt, locka flera till utbildningen och få fler att slutföra den. Det är det enda sättet.

”Det är inte en slump att lärarfacken är så oerhört kritiska till det skolsystem vi har. Vi kan inte rekrytera lärare till den svenska skola vi har idag”, sade Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar i TV-diskussionen, och kallade läget för ”elefanten i rummet”.

Är ni så oerhört kritiska till det svenska skolsystemet?

– Vi är kritiska till en hel del, men tycker samtidigt att det är mycket som fungerar väl. Det finns uppenbart systemfel – finansiering och skolvalet är exempel på det – som måste åtgärdas. Likvärdigheten i systemet brister, där måste staten ta ett mycket större ansvar än vad den gör idag. Läraryrket måste bli mer attraktivt och locka de mest lämpade studenterna. Samtidigt kan vi ju se att resultaten har vänt upp från bottennivån runt 2012, även om vi har en bit kvar till när svensk skola var som bäst för 20–30 år sedan. Så vi har en hel del jobb att göra innan vi lärarfack kommer att vara nöjda.  

Åbo Akademi har för avsikt att om några år inleda en klasslärarutbildning i Sverige i samråd med Uppsala universitet. Förhandlingar om ett intentionsavtal förs som bäst.

Behöver Sverige nu Finlands hjälp i sin lärarutbildning?

Vi behöver fler utbildade lärare. Om det kan ske på det sättet är det intressant. Det är väldigt nyttigt att vi lär av varandra. Det finns en del i det finländska skolsystemet som det vore bra om Sverige tar efter, till exempel att stöd ges tidigare snarare än senare i grundskolan. För ett sådant utbyte av kunskaper är en gemensam lärarutbildning jättespännande.

Text: Tom Ahlfors

Foto: Izabelle Nordfjell