Anna Idman är ordförande i Kustvägens lärarförening som samlar svenskspråkiga lärare i Lojo, Sjundeå, Ingå och Vichtis. Föreningen har knappt 80 medlemmar.
För ett par veckor sedan höll föreningen kombinerat vår- och höstmöte som ett hybridmöte med möjlighet att delta både fysiskt och på distans.
Själva mötet gick bra men så många deltagare hade vi nog inte, berättar Anna och tillägger att det faktiskt bara var en medlem förutom styrelsen som deltog i mötet.
Hur kändes det?
– Det var ju mycket effektivt, men det är tråkigt att inte kunna träffa. Våra möten är ju tillställningar där vi träffar våra medlemmar och umgås och äter. Ofta har vi gjort något tillsammans före mötet också.
– Allt sådant har fallit bort nu under coronatiden. Jag förstår att det inte lockar att bara komma på ett möte om det inte bjuds på mat och umgänge.
– Men att det bara var en medlem som deltog i föreningsmötet var nog en överraskning, säger Anna Idman.
Vanligtvis brukar det vara ca 25 medlemmar på föreningens möten.
Då det rör sig om en fjärdedel av föreningens medlemmar betyder det att Kustvägens lärarförening inte lider av deltagarbrist vid sina sammankomster.Vi har aktiva medlemmar och vill ge våra medlemmar möjlighet att träffas och diskutera och göra saker tillsammans.
– När vi ordnar middag kommer medlemmarna nog!
– Vi känner alla varandra inom föreningen och har kontakt också utanför jobbet. Då är det ju också roligt att gå på middag tillsammans.
Finns det något som Kustvägens lärarförening önskar sig av FSL från centralt håll?
– Nej, jag tycker inte det, vi har det bra! Vi är en liten förening som satsar mest på våra egna medlemmars välmående.
Också ekonomiskt klarar sig Kustvägens lärarförening bra.
– För vår verksamhet räcker våra pengar till. Det går ingen nöd på oss, säger Anna Idman.
Den här hösten ordnades en gemensam guidad paddlingstur. Vädrets makter stod inte de femton deltagarna bi, men för övrigt var det lyckat.
– Det är ju något som man länge kan prata om efteråt, säger Anna.
För tillfället har föreningen inget inplanerat program, men en liten julhälsning kommer att gå ut till medlemmarna innan läsåret tar slut.
– Eftersom vi inte kan träffas vill vi pigga upp medlemmarna och påminna om vår existens, säger Anna Idman.
– Vi är glada och nöjda med vår lilla förening och tänker fortsätta så här!
Inställd julfest i fjol
Inget tyder på att ordföranden för Esbo-Grankulla lärarförening, Pamela Leka, skulle hysa annat än varma känslor för sin förening. Men i den föreningen har deltagandet i de gemensamma aktiviteterna och mötena ändå varit svalt en tid. Redan i fjol fick föreningen lov att inhibera den tidigare så populära julfesten på grund av ett för lågt deltagarantal.
– Det var inget annat att göra än att avbeställa mat och orkester, berättar Pamela Leka.
Hur kändes det?
– Litet sådär ”äsch då!”… Det hade tagit mycket tid och energi att arrangera festen med alla bokningar av utrymme, catering och orkester.
Tur i oturen var att den bokade festlokalen inte kunde avbokas. Föreningens styrelse beslöt att ordna en fest i mindre skala med pizza och rödvin i samband med höstmötet.
– Det blev ett bra möte med många fria diskussioner om allt möjligt, trots att deltagarantalet inte var så högt, kanske 5–10 medlemmar.
Esbo-Grankulla lärarförening har knappt 400 medlemmar.
– Det brukar vara styrelsen och några till som är med på mötena, berättar Pamela Leka.
Till årets höstmöte som äger rum i slutet av november har i skrivande stund har 6 medlemmar anmält sig, förutom styrelsen. Mötet sker helt och hållet på distans.
– Vi har försökt locka medlemmarna att delta i höstmötet genom att utlova ett presentkort till en pizzeria till alla mötesdeltagare.
Men det hjälper inte. Det gäller att hela tiden hitta nya sätt att locka folk.
– Nu har vi skickat chokladplattor till alla medlemmar med föreningens namn. Det har uppskattats.
– Tidpunkten är strategisk med tanke på att vi snart har höstmöte, skrattar Pamela.
Den senaste tiden har det av coronaskäl inte arrangerats program. Den här hösten finns dock en möjlighet att gå på museum i början av december. Museet håller till och med öppet enkom för Esbo-Grankulla lärarförening.
– Vi har 20 platser och har tills vidare fyllt 8, av dem är hälften styrelsemedlemmar.
Pamela berättar att föreningen försökt ordna så varierande program som möjligt, utan att något större intresse funnits.
Vad tror du att det bristande intresset beror på?
– Det är väl nog ett allmänt fenomen i samhället. Jag märker samma sak inom den idrottsförening jag är verksam i. Det finns ingen talkoanda. Nog hämtar folk sina mockarutor till matcherna om det är kafé, men något större engagemang är svårt att finna.
– Jag har en känsla av att folk är rätt så upptagna i sina liv och på arbetet.
Facklig aktivitet är en extra grej och om man inte brinner för det så stryks den verksamheten i kalendern.
Föreningsverksamheten är tungrodd, säger Pamela.
– Det är inte kö till styrelseposterna. Det är svårt att engagera folk.
– Våra resor brukar vara populära. Dem subventionerar vi rätt mycket, pengarna skall inte sparas på kontot, säger Pamela och tillägger att föreningen har det bra ekonomiskt.
Hon drar sig till minnes ett välbesökt vårmöte för ett par år sedan. Orsaken till uppslutningen var att platsbokningarna till en kommande resa kunde göras på mötet.
Just nu arrangeras dock inga resor. Däremot har styrelsen diskuterat huruvida föreningen borde dela ut flera prylar av något slag.
Har du några speciella hälsningar till FSL?
– Jag tror på en bred kursverksamhet, som till exempel FSL-akademin. Det är bra då någon lärare i en skola blir intresserad av det fackliga och rycker kollegerna i ärmen för att locka dem med.
Kursverksamheten kan ge ringar på vattnet, säger Pamela och hänvisar till förbundets fullmäktigesammanträde som nyligen arrangerades där hon hade diskuterat med ledamöter som blivit inspirerade av FSL-akademin.
Tom Ahlfors
