Också om det var exportmodellen som skapade den största friktionen mellan partiledarna så var det ett sidospår i sammanhanget. Det stundande kommunalvalet var det huvudsakliga temat för Educas traditionsenliga partiledardebatt.
Utbildningen utgör ca 60 procent av kommunernas budget efter att social- och hälsovården flyttat över till välfärdsområdena. Moderator Jan Andersson konstaterade att kommunalvalet för första gången i Finlands historia är ett strikt utbildningsval. Han bad partiledarna hålla upp en grön lapp om de delade den åsikten och en röd om de tyckte annorlunda. Det blev lite yrsel på scenen för partiledarna lyckades inte hitta några lappar överhuvudtaget men när de väl fick fatt i dem skymtade idel grönt på scenen.
– Vi fick bara gröna lappar, skämtade Antti Kaikkonen (C)
Därmed var saken rätt klar, kommunalvalet är ett bildningsval. Inför en fullsatt sal med utbildningsfolk hade partiledarna knappast röstat annorlunda också med röda lappar tillgängliga.
Jämlik utbildning?
Sedan var det slut fnissat. Är utbildningen jämlik i Finland, ville Andersson veta. Är utgångspunkten den samma i alla delar av landet? Partiledarna kunde konstatera att förutsättningarna, och kanske också viljan, varierar rätt kraftigt på kommunfältet. I dagsläget har vi 308 kommuner i landet och frågan är om det behövs större enheter med bredare axlar för att kunna bibehålla kvaliteten i undervisningen. Det var ingen partiledare riktigt pigg på.
Undervisningsminister Anders Adlercreutz (SFP) vidhöll att i en OECD-jämförelse står vi oss väldigt bra.
– Vår styrka är att oberoende av var i Finland man bor så kan man lita på att man får en god undervisning. Det är för att vi har så bra lärare. Vi har en god lärarutbildning och stabila strukturer. Trots att vi har segregation och situationen är inte ideal, så klarar vi oss bra här, sade han.
Det nöjde sig inte moderator Andersson med. Inte tröstar det lärarna i Finland att få höra att de klarar sig väl i en OECD-jämförelse, menade han. Och belönades med applåder från den publiken.
– Det var från min sida fråga om uppskattning för det goda arbetet lärarna gör i en utmanande situation, replikerade Adlercreutz.
Pengar till tak och väggar eller undervisning?
Lagom till kommunalvalet har OAJ utvecklat en databas (www.sivistyskuntakone.fi) där man bland annat kan kolla hur stor del av helhetskostnaden för den grundläggande utbildningen de facto används för undervisning.
Partiledarna ombads komma med en gissning hur det förhåller sig i deras hemkommun. Frågan utvecklades till en liten tvekamp mellan Anders Adlercreutz och Riikka Purra (Sannf) som båda är bosatta i Kyrkslätt. Adlercreutz drog till med rätt generösa 75 procent medan och Purra mer modesta 57 procent. Båda bommade dock rejält, det korrekta svaret är 49,3 procent av utgifterna hänför sig till själva undervisningen.
Och så lönen
Partiledarna skulle också lista den enskilt viktigaste åtgärden för att trygga tillgången på behörig undervisningspersonal.
– Låt lärarna göra sitt jobb. Vi ska inte utgå från att lärarna är superhjältar som också fungerar som terapeuter, ordningsvakter eller sjukskötare. Vi ska låta dem undervisa, sade Sofia Virta (Gröna).
– Man måste utgå från lönesättningen, sade Sari Essayah (KD).
Därmed kom man in på vårens heta potatis. De stundande löneförhandlingar och hur den så kallade exportmodellen kommer att påverka undervisningspersonalens löner.
Genom exportmodellen gjorde regeringen sig till en part i förhandlingarna, slog Jan Andersson fast och ville att Petteri Orpo skulle säga vilken löneförhöjningsnivå lärarna förtjänar.
– En tillräckligt hög löneförhöjning, svarade Orpo. Men vi politiker är inte arbetsmarknadsparter.
– Nog är ni numera det, vidhöll Andersson.
– Nej, beslut om löner fattas i arbetsmarknadsförhandlingarna. Exportmodellen ska inte vara ett hinder för att man inom den offentliga sektorn, också inom utbildningssektorn, kan nå specifika lösningar om läget så kräver, sade statsministern.
Jan Andersson lyfte fram Sverige som ett exempel. Där har staten öronmärkt lönepengar eftersom lärarnas löner har släpat efter. Kunde Finland ”ta koppi” i den här frågan?
– Om det i ett längre perspektiv visar sig att vi får arbetskraftbrist måste vi kunna vidta åtgärden som tryggar tillgången. Det utesluter jag inte, sade Orpo.
Exportmodellen fick fart på oppositionen. Antti Lindtman (SDP) sparade inte på krutet.
– Er ”lönegropslag” korrigerar inte problemen med den offentliga ekonomin. Lagen gör det utan tvekan svårt för lärarna att slå vakt om sin löneutveckling, sade Lindtman. Ni stoppar händerna djupt i lärarnas fickor.
Text: Mattias Fagerholm
Foto: Frida Lönnroos
