Jeanette Björklund har en lång lärarerfarenhet och har även fungerat som rektor både vid lärcentret Brava i Pargas och numera vid Kyrkbackens skola i Nagu samt Skärgårdshavets skola i Korpo. För några år sedan råkade hon ut för en incident som hon fortfarande känner ett obehag inför. En vårdnadshavare till en elev i den skola där Jeanette var rektor upplevde att hans barn inte hade behandlats korrekt i ett mobbningsfall. Vid två tillfällen uppträdde vårdnadshavaren hotfullt och aggressivt mot henne.
Första gången kom vårdnadshavaren till skolan då ett lärarmöte pågick. Han ville prata med Jeanette och bad att hon skulle lämna mötet. När hon gjorde det föste han in henne i ett klassrum, kom tätt inpå och skrek henne rakt i ansiktet. Mannen var aggressiv och menade att skolan agerat felaktigt och att man hade ”förstört” hans barn.
Kollegerna anade oråd och kom till klassrummet för att se att allt stod rätt till. Det lugnade ner situationen och stormen blåste över. Jeanette säger att det var väldigt obehagligt, men hon lyckades ändå behålla lugnet. Vi måste sätta oss ner och fundera på hur vi ska lösa det här, minns hon att hon sagt till vårdnadshavaren.
Någon lösning var ändå inte i sikte, tvärtom. Lite senare under terminen skedde en liknande incident.
– Andra gången var värre, för jag trodde att det var fråga om en engångsföreteelse, säger Jeanette.
Vid det andra tillfället stormade vårdnadshavaren in på rektorskansliet och skrek åt henne.
– Jag började skaka men försökte hålla mig lugn och prata med honom.
Också den här gången lugnade situationen ner sig tack vara att annan personal fanns på plats och kom till undsättning. Men då den hotfulla situationen hade upprepat sig fattades beslut om att Jeanette inte längre skulle jobba ensam på skolan, hon fick inte ens vistas ensam på skolans parkering.
– Rädslan var störst när jag skulle åka hem. Jag tittar fortfarande efter ”den där bilen” fast det är flera år sedan det här hände.
Jag tittar fortfarande efter ”den där bilen” fast det är flera år sedan det här hände.
Trots att det är ett tag sedan har händelserna satt sina spår hos Jeanette.
– Jag är vaksam varje gång jag ska träffa vuxna i skolan. Jag kollar utrymmet, ser var utgångarna är och funderar hur jag ska placera mig.
Det som Jeanette i efterhand ångrar är att hon aldrig gjorde någon anmälan. Hon säger att man som rektor är noga med att sköta den typen av frågor för personalens del men när man själv utsätts blir man känslomässigt påverkad och tänker kanske inte rationellt, man glömmer bort vad man borde göra.
– Det hela blev obehandlat och det har jag men av ännu idag. Man borde gå igenom sådana här händelser med någon som är professionell.
Den typen av händelser som Jeanette har varit med om når rätt sällan offentligheten. Lärare eller rektorer som utsatts för hotfullt eller aggressivt beteende talar sällan högt om det. En orsak är att man kanske upplever en sorts skam över det som har skett, tror Jeanette.
– Hur hamnade jag i det här. Vad kunde jag ha gjort annorlunda? Man skyller på sig själv.
De akuta hotfulla situationerna som Jeanette befann sig i kunde alltså lösas tack vare att det fanns övrig personal på plats som lyckades lugna situationen. Vårdnadshavaren i fråga har inte längre barn i skolan, och det visade sig också att skolan hade agerat helt korrekt i situationen. Därmed har man kunnat lägga fallet ifrån sig och återgå till en normal skolvardag. Men Jeanette kommer aldrig att glömma de obehagliga situationerna.
– Den här typens händelser är en stor psykisk belastning. Satsa på efterarbetet om ni har utsatts för liknande incidenter. Man förstår inte riktigt hur mycket de här situationerna påverkar en, säger Jeanette Björklund.
Text: Mattias Fagerholm
Foto: Frida Lönnroos
