– Här finns omkring 100 kameror, säger Jan Weckström som välkomnar oss på trappan.
När vi stiger in doftar det nytt och trä. Det är ljust, fräscht och högt till tak. I en lounge finns ett biljardbord och soffgrupper. Alldeles intill ligger en liten musikstudio och en gymnastiksal med en klättervägg, träväggar, välvt tak och stora fönster som vetter ut mot skogen. De små klassrummen är som vilka klassrum som helst, kanske något mindre och trevligare än i många andra skolor. En detalj sticker dock ut. Klassrummen har två utgångar, vilket i regel gäller alla utrymmen. Det är av säkerhetsskäl.
Isoleringscell och drogtest
Det här är ingen vanlig skola. Det står senast klart när vi passerar toaletten som är anpassad så att man på ett smidigt sätt ska kunna göra drogtest där eller när vi tittar in i isoleringscellen med en plastad madrass på golvet. Den måste ibland användas för att exempelvis lugna ner våldsamma barn. Två gånger har vårdpersonalen sedan starten i de nya utrymmena i april tvingats ta till denna rätt drastiska åtgärd, berättar Jan.
Vi besöker Lagmansgården i Jakobstad. Det är ett av fem statliga skolhem, det enda som erbjuder verksamhet på svenska. En vanlig missuppfattning är att Lagmansgården är ett enspråkigt svenskt skolhem. Tvåspråkigt är den korrekta termen. Av de 13 barn som för tillfället har plats här är fem svenskspråkiga. De senaste 12 åren har de finska barnen varit i majoritet. Det ställer krav på personalen att kunna jobba på båda språken och rekryteringen, av i synnerhet vårdpersonal, är en utmaning.
– Inom vården har vi strängare behörighetskrav än de privata aktörerna, säger Jan som är speciallärare och vicerektor vid Lagmansgården.
Verksamheten vid skolhemmet består av vård, fostran och undervisning. Vården lyder under Institutet för hälsa och välfärd (THL) där barnskyddslagen ligger som grund för verksamheten. Undervisningen i sin tur lyder under Utbildningsstyrelsen och regleras av lagen om grundläggande utbildning.
Personal 24/7
När tidningen Läraren besöker Lagmansgården har sommarlovet redan börjat, men det finns både barn, skolgångshandledare och vårdpersonal i huset. Dygnet runt, årets alla dagar finns det personal på plats.
Skulle barnen klara av att bo hemma, eller på hemorten, hela sommaren är det ett tydligt tecken på att placeringen inte mera behövs. Men i praktiken spenderar största delen av barnen ungefär halva sommaren hemma och halva sommaren på skolhemmet.
– Under sommaren arrangerar skolgångshandledarna tillsammans med vårdarna fritidsaktiviteter för de barn som är på plats. Syftet är att erbjuda en tydlig dagsstruktur med organiserad och ledd verksamhet, berättar Jan.
Sista utvägen
Man kan säga att Lagmansgården är den sista utvägen för de barn som har haft en oerhört kantig uppväxt. När de kommer hit har de gått igenom alla andra steg inom barnskyddet och efter det här finns egentligen inga andra vårdformer.
I Finland är steget för ett barn att bli omhändertaget långt och det görs inte på lättvindiga grunder. I första hand satsar man på öppna stödåtgärder och försöker hjälpa barnen hemma i familjerna. Enligt statistiken från år 2022 fick omkring 37 000 barn den stödformen. Men omkring 11 000 barn omhändertogs och av dessa landade ca 300 på statens skolhem. Ofta har barnen flera placeringar på andra barnskyddsenheter bakom sig innan de kommer hit.
Särskild omsorg – nu också på svenska
En nyhet på Lagmansgården är att man numera kan erbjuda två slag av vårdformer. Tidigare har man endast kunnat erbjuda vad man kallar ”krävande vård”, vilket kan beskriva som den huvudsakliga verksamheten. Men för de allra svåraste fallen finns nu även ”särskild omsorg”, något som inte har kunnat erbjudas på svenska tidigare. Det är den strängaste begränsningsåtgärden som finns i barnskyddslagen. Det innebär att man placerar barnet i en sluten boendeenhet i högst 90 dagar. Det är vanligtvis barn med drogmissbruk och som har levt i en kriminell omgivning.
– Det är barn som inte klarar av att förbinda sig vid några regler eller auktoriteter och man måste bryta den här utvecklingen, säger Jan.
För tillfället kan man alltså placeras i en sluten boendeenhet i max 90 dagar, men barnskyddslagen ska revideras och förslaget är att det ska förlängas till 180 dagar. Fallen har blivit svårare, konstaterar Jan.
Att barnen i behov av särskild omsorg är utmanande vittnar en incident i ett finskt skolhem i våras om. Eleverna på en boendeenhet med särskild omsorg gjorde uppror och situationen blev rätt allvarlig. För att bättre kunna trygga barnens och personalens säkerhet fattade skolhemmens ledning beslut om att minska platsantalet på boendeenheterna med särskild omsorg från fyra till tre.
– Vi har kö till våra tre platser, säger Jan.
Han betonar ändå att hot eller våld som riktar sig mot personalen hör till ovanligheterna. Jag undrar ändå hur han orkar. Solskenshistorierna är få och de tragiska människoödena är många.
– Det är äkta. Här kan du inte fejka. Många av de här barnen har vuxit upp på gatan. De genomskådar dig direkt, säger han.
Jan säger att man på Lagmansgården försökt uppskatta barnens emotionella ålder och landat på att den ibland kan ligga på ca 200 år. En 15-åring har alltså varit med om saker som en vanlig människa skulle behöva 200 år för att uppleva.
– Då inser man hur ensamma de är, hur unga de är och hur stora grejer de ska försöka hantera. Men det har också gjort dem starka, om de överlever de första 18 åren finns ingenting som hindrar dem.
Familjens roll betonas
Jan Weckström har jobbat vid Lagmansgården i över 20 års tid. Han vittnar om att klientelet som de jobbar med har blivit mer utmanande. Droganvändningen och de mentala problemen bland barnen har ökat under hans år vid Lagmansgården. Också sättet att jobba har förändrats.
– När jag började jobba tänkte man att problemen har uppstått i familjen. Tar man bort barnet från familjen så kan vi fixa det. Men utan familjens stöd och samarbete är framstegen vi gör små. Familjens roll har vuxit enormt under 20 år. Vi kan tala om en helomvändning, säger Jan.
Ett exempel på att man betonar familjens roll är att ett stenkast från skolhemmet ligger en liten nyrenoverad villa. Här kan de anhöriga övernatta när de besöker barnen.
Nära samarbete mellan skolan och vården stöder undervisningen
Under rundvandringen konstaterar Jan att vi har pratat ganska lite skola. Till skillnad från de privata barnskyddsenheterna så har skolhemmen undervisningstillstånd och målsättningen är att barnen ska kunna komma igenom grundskolan här. Det är inte ovanligt att det i början av placeringen inte blir så många aktiva lektioner i skolan.
– Ju sämre barnet mår desto längre ifrån undervisning är vi.
Personalstyrkan på ca 60 personer består bland annat av socialarbetare, kurator, sjukskötare samt psykolog och läkare i form av köptjänster, men också av undervisningspersonal. Fyra specialklasslärare med stöd av fyra skolgångshandledare sköter den årskurslösa smågruppsundervisningen.
Skolans verksamhetsprincip bygger på att möta varje individ med respekt, lyfta fram det positiva hos varje elev och därigenom skapa förutsättningar för undervisning och lärande.
Nytt skolhus efter hot om nedläggning
Lagmansgården har långa anor. Skolhemmet grundades 1902 och hade då närmast funktionen av ett barnhem. 2016 kom dock kallduschen i form av beskedet att Lagmansgårdens verksamhet ska läggas ner och personalen, inklusive Jan, fick sparken vid årsskiftet. Den massiva kritiken fick dock dåvarande omsorgsministern Juha Rehula på andra tankar och nedläggningsbeslutet återtogs. Jan Weckström tackade ja till erbjudandet att återgå till sitt gamla jobb.
År 2018 inleddes planeringen av ett nytt skolhem och den första april 2025 inledde man verksamheten i splitternya utrymmen. Bygget kostade 13,5 miljoner euro, men Jan påminner om att man brukar säga att prislappen för en förlorad ungdom ligger på ca 2 miljoner. Räknar man så har man ganska snabbt tjänat in kostnaden. För många unga blir Lagmansgården nämligen räddningen. Det som såg ut att bli en finlandssvensk domänförlust vändes till en lottovinst.
Friktion och konflikt
De barn som placeras på Lagmansgården är mellan 12 och 17 år. I snitt vistas de på skolhemmet i 15-18 månader. Men Jan har haft elever som varit där i fem år.
– Man lär känna dem ganska bra. Det ryms mycket konfrontation och friktion i de här åren, säger han.
Men vi vet också vad som bildas när man skaver och gnids mot varandra och friktion uppstår.
Värme.
Text: Mattias Fagerholm
Foto: Johan Hagström
