Läromedelssituationen har aldrig varit bättre i Svenskfinland, slog Nils Saramo, vd för förlaget Schildts & Söderströms, nyligen fast i en intervju för tidningen Läraren. I Magmas rapport kan man kanske inte utläsa att det är bättre än någonsin, men på basis av kartläggningen ser läget å det stora hela ändå rätt bra ut.
– Ibland finns tre läromedelsserier att välja mellan i gymnasiet, säger Lia Markelin, samhällsanalytiker vid Magma.
Luckor och brister
Men visst finns det också brister i det finlandssvenska läromedelsutbudet. Till exempel hittas luckorna inom konst- och färdighetsämnena. Ett annat problemområde är läromedel för elever som har svenska som andraspråk.
– Eftersom man har gått in för en process för att öka integrationen på svenska i Finland borde det här tas i beaktande, säger Markelin.
Också inom de främmande språken, till exempel franskan och spanskan, finns det brister. Den modersmålsinriktade finskan saknar helt läromedel i gymnasiet.
– Finskan är över lag en utmaning eftersom spannet i kunnandet bland eleverna är så brett.
– Luckorna är inte enorma, men i många ämnen finns det bara en producent. Enligt lärarna finns det också läromedel som inte lever upp till standarden, sammanfattar Markelin.
Ett annat problemområde är det differentierade materialet. Behovet har ökat, och kommer fortsättningsvis att öka, inte minst till följd av det reformerade stödet för lärande.
–Att få ekonomi i tryckt differentierat material på svenska verkar ändå svårt, om inte rent av omöjligt. Det digitala ger en helt annan möjlighet här.
Läromedel finns – men inga pengar
Ett orosmoln på läromedelshimlen är den kärva kommunekonomin. Det är de facto ofta ett större problem än ett snävt utbud.
– För åk 1–6 ser problemet snarare ut att vara brist på medel att köpa in de läromedel som finns. Det görs fina läromedel men de köps inte in för kommunerna sparar. Det är problematiskt ifall man till exempel inte får köpa in t.ex. arbetsböcker, säger Markelin.
– Hur ska vi garantera att alla får kvalitativt högtstående lärmaterial. Det finns ingenting som binder kommunerna att sätta en viss summa på läromedel.
Marknaden i behov av stöd
I rapporten konstateras också att läromedelsmarknaden på svenska är begränsad. Visserligen drivs förlagen på kommersiella grunder och det är ingen dålig affär att sälja läromedel, inte heller på svenska. Men då handlar det om läromedel som används av många elever. De smala läroämnena är i regel en förlustaffär. Minskande årskullarna gör inte ekvationen lättare. Hösten 2024 började 3 600 nya elever på första klass i den svenskspråkiga grundskolan. Samma läsår bestod årskurs åtta av 4 100 elever.
– Vi är inte tillräckligt många för att upprätthålla en marknad som helt och hållet klarar sig på egen hand.
De finlandssvenska fonderna har här kommit till undsättning. Svenska kulturfonden, Svenska folkskolans vänner, Amos Anderssons fond och Lisi Wahls stiftelse går årligen in med ca 200 000-400 000 euro i form av stipendier för läromedelsförfattare.
– För att kunna erbjuda läromedel för smala grupper är vi beroende av stipendier och av statliga medel.
I många år har staten genom Utbildningsstyrelsen stött produktion av läromedel med liten spridning med 80 000 euro. Summan är ändå så pass blygsam att den inte räcker för att täppa till hålen, med under den här regeringsperioden har också större summor riktats mot svensk läromedelsproduktion.
– Det är bra att det kommer medel. Det ser ut som om det har hjälpt förlagen att komma ut med sådant material som de ändå hade gjort i något skede, men med en snabbare tidtabell. För en mer långsiktig lösning skulle det också behövas mer svenskskunnig personal till Utbildningsstyrelsens läromedelsavdelning.
För liten marknad för royalty
Lia Markelin konstaterar att läromedelsförfattarna är i en nyckelroll och hon tycker att man borde satsa mera på dem. Det skulle vara bra men en större pool av skribenter och ersättningsbiten borde ses över.
– Royaltymedellen haltar betänkligt på svenska. Det är ett sätt för förlagen att kalibrera sin risk Men det är inte riktigt schysst gentemot de författare som skriver för väldigt snäva ämnen eller målgrupper.
Det har sagts att de finlandssvenska eleverna försätts i en sämre situation på grund av bristande läromedel. Håller du med om det?
– Så som det ser ut idag upplever jag inte att våra gymnasister skulle vara väldigt förfördelade. Men det här är inte en innehållsanalys, jag har inte undersökt kvaliteten i våra läromedel. En generell aspekt är att vi inte kan tumma på kvaliteten. Det som görs måsta vara kvalitativt högtstående, säger Lia Markelin.
Text och foto: Mattias Fagerholm
