Framtiden är någonting abstrakt och oförutsägbart, någonting skrämmande som kan få oss handlingsförlamade. Trots det måste vi tro på att den är ljus och med nyfikenhet ta oss an den och förbereda oss så gott vi kan.
Finland står inför ett stort brytningsskede. Finland är ett av de länder som droppar mest vad antalet födda beträffar. I våra grundskolor har vi omkring 100 000 färre elever redan om 7 år. Kommunernas största uppdrag stavas skola och utbildning just nu och den drastiska befolkningsminskningen i vårt land blir en slags taktpinne för hela vårt välfärdssamhälle.
Är det någon som verkligen begriper hur stora förändringar vi har framför oss?
Att det föds allt färre barn i landet är ett faktum. I takt med att barnkullarna minskar ser utbildningsanordnare över strukturer, hänvisar till effektivisering och krav på inbesparing. Skolor riskerar stängas och stödfunktioner centraliseras i snabb takt. I och för sig helt förståeliga tilltag, men utan konsekvensanalyser tenderar åtgärderna bli kontraproduktiva – man sparar in euro men riskerar tappa i välmående och kvalitet.
Vi måste värna om bildningen även om infrastrukturen i framtiden ser annorlunda ut. Vi behöver utmana tanken om att färre elever automatiskt innebär minskade utgiftsposter. I stället kan vi se läget vi står inför som en möjlighet att höja kvaliteten och välbefinnandet i skolan och ta ett större ansvar för det livsviktiga livslånga lärandet.
I ett läge med minskat elevunderlag, oro i världen och ekonomiskt svåra tider är långsiktigt tänkande och samarbete trumfkort. Långsiktigt, målmedvetet och planenligt arbete säkrar kvalitet och jämlikhet i utbildningen samt tryggar en hållbar arbetsmiljö.
Ett gott och tryggt liv är det viktigaste en kommun kan erbjuda sina invånare. Befolkningen minskar men betydelsen av utbildning i utmanande tider minskar inte. Utbildning och bildning har historiskt sett inneburit att vara beläst och att behärska saker. I dag är bildning mer än kunnande, det är inställning till livet och de utmaningar man möter med betoning på sociala färdigheter som empati och förståelse. Det är också en del av helhetssäkerheten och vårt starkaste vapen för att trygga demokratin. En framtid där bildning och utbildning går skilda vägar skapar ett tyst samhälle där ingen ställer några frågor. Det är ett hot mot demokratin. Därför måste vi förstå, reflektera och ta ansvar. Det är utbildningens och bildningens verkliga uppdrag!
