Att vara rektor är ett meningsfullt yrke. Det är ett arbete där du varje dag får erfara att du faktiskt är med och formar framtiden. I rektorsrollen planerar du inte bara verksamheten, du leder den i stort och i smått. Du ser hur strukturer och idéer blir levande i mötet mellan lärare och elev. Du har glädjen att stöda personal, skapa riktning och bygga kultur. Du får möta elever, lösa problem, bära oro och fira framsteg. Du går bredvid. Du samarbetar med hemmen för att skapa de bästa möjliga lärstigarna.
Trots det är antalet sökande till rektorstjänsterna på svenska i Finland alarmerande lågt, år efter år. Många ser rektorsstudierna som en spännande väg framåt och har valt att vidareutbilda sig inom utbildningsledarskap, många har via biämnesstudier fått en inblick i rektorsrollen. Problemet är alltså inte bristen på behöriga utan något annat
Kärnan i rektorsuppdraget finns i mötet mellan elever, lärare och vårdnadshavare. Där får rektor se, lyssna och hålla ihop helheten. Men vardagen glider allt längre bort från detta. I stället fylls tiden av administration, dokumentation, mätningar och statistik. Undersökningar ska göras, kartläggningar fyllas i och excelblad ständigt uppdateras. FSL:s senaste rektorsundersökning berättar att det inte är arbetsuppgifterna i sig som är problemet utan arbetsvillkoren. Skon börjar skava.
Rektorn är ytterst ansvarig för allt som sker i skolan och den som ska lösa varje problem snabbt, korrekt och till allas belåtenhet. När meningsskiljaktigheter uppstår är det rektorn som står i frontlinjen och ska svara, redogöra, försvara när journalisterna ringer. Och skon skaver ännu mera.
FSL är rektorernas intressebevakare. Det är vårt uppdrag att lyfta varje skoskav i yrket till diskussion, söka lösningar och uttala vad som behöver sägas. Till exempel att rektorn först och främst är en pedagogisk ledare som är avgörande för att höja kunskapsnivån i landet och ge lärarna de bästa möjliga förutsättningarna att undervisa och fostra.
Rektorn är central för en välfungerande skola och därför ska arbetstiden fördelas med eftertänksamhet.
För att rektorn också i framtiden ska klara av att vandra i bekväma skor behöver vi inte enbart prata om delat ledarskap utan också anslå resurser för att det ska kunna genomföras. Vi måste också göra rektorsjobbet mindre ensamt och värna om nätverk, samarbeten och ledarskapsstrukturer som ger stöd och gemenskap.
