En av de viktigaste framgångsfaktorerna i det finländska utbildningssystemet är den pedagogiska friheten som helt korrekt utgår från att det är lärarna som är professionella experter. De planerar undervisningen, väljer metoder och anpassar innehållet efter elevernas behov. Den här friheten, det här ansvaret, vilar på en stark grund: alla lärare har en gedigen akademisk utbildning, vilket gör dem väl rustade att fatta forskningsbaserade beslut.
I stället för detaljstyrning och standardiserade tester formas undervisningen i vårt land utgående från nationella läroplansmål och med lärarnas pedagogiska frihet i spetsen. Det här skapar utrymme för kreativitet, innovation och differentiering – faktorer som bidrar till hög kvalitet och likvärdighet i skolan. Tilliten till lärarnas kompetens är bärande inom vårt utbildningssystem.
Att samarbeta med föräldrar i dagens skola är naturligt och stärker elevers och studerandes möjligheter. Att föra dialog med vårdnadshavare om undervisning är för det allra mesta både givande och konstruktivt och har en viktig betydelse också för elever och studerande. Vårdnadshavare känner sina barn bäst medan läraren är expert på pedagogik och skola.
Det faktum att två dagstidningar i Svenskfinland de senaste veckorna velat ge utrymme för vårdnadshavares kritik gentemot lärares ageranden, kan vid första anblicken upplevas som naturligt. Men då den journalistiska “granskningen” av ärendena inte redogör för relevanta fakta om till exempel den läroplansenliga värdegrunden som styr lärarnas undervisning, bjuder man in till ett åsiktskrig och förringar journalistiska principer om objektivitet och saklighet.
Vid varje meningsskiljaktighet finns ett visst mått av besvikelse. Men att den besvikelsen ges utrymme i pressen, utan att belysa komplexiteten i frågan med till exempel kommentarer av sakkunniga, bidrar inte till en konstruktiv samhällsdiskussion om vår utbildning. Tvärtom simplifierar man ärendet, skapar en ogynnsam misstro till skolan och förstärker den polariserade debattkulturen. Utbildning har blivit en brottningsmatch där svåra och komplexa frågor förenklas i en svartvit kamp.
För den nödvändiga och samtidigt konstruktiva tillsynen av vår utbildning har vi det facto ett ställe man kan vända sig till, det stavas Regionförvaltningsverket. Där sker granskningen utgående från fakta, inte känsloladdade personliga åsikter, vilket är korrekt men förstås inte lika “mediesexigt”.
Hela samhället är med och bidrar till och värnar om kvaliteten på vår utbildning. Då tilliten till vår skola och utbildning ständigt skadas, dras mattan sakta men säkert undan hela dess existens.
