Jag sitter i tåget på väg till Helsingfors, mittemot mig sitter Saku åtta år. Han är en frispråkig kille som snabbt börjar prata med mig. Han gillar Minecraft, fotboll och chips. Saku berättar om sin kompis, sitt fotbollslag och sin familj medan hans mamma sitter bredvid och lyssnar engagerat. Han lär mig ett par sånger och så trallar vi en smula ”Bara bada bastu”.
Saku är precis så fin som ungar över lag är. Och han får mig att sakna eleverna. Visserligen trodde Saku att jag var 70 år, men det utgjorde inget hinder för vår vänskap. Då vi skiljdes åt på perrongen ropade han: Vi ses på hemresan!
Det är framtiden för sådana som Saku som vi bygger nu. Effekterna av samhällets satsningar syns först när han är vuxen och har skapat sig ett eget liv. Vi behöver ha ett tillräckligt långt perspektiv när vi diskuterar investeringar inom bildningssektorn för att verkligen göra skillnad för Saku och alla andra barn och unga.
I Finland är sjunkande lärresultat ett faktum och någonting måste göras för att svänga trenden. Landets regering har tagit ett ansvar och finansierat tilläggstimmar i modersmål och matematik i grundskolans lägre årskurser. Regeringen ser också behovet av att förändra stödsystemet i grundskolan. För att genomföra den reformen lägger man till 100 miljoner per år. Men de är något som inte stämmer.
Jag tänker på dig Saku, för tyvärr är det sådana som du som hamnar i kläm nu då kommuner nu säger: Vi har redan satsat så mycket resurser på stödet så hos oss får nog skolorna helt enkelt bara jobba lite bättre. I andra kommuner klagar man högljutt på att statsfinansieringen inte räcker till och i en tredje kommun kör man enligt samma resurs som tidigare eftersom man inte “har en aning om” hur statsandelarnas storlek för stödreformen beräknas.
Intentionen med lagen är mycket god. Att utgå från elevernas behov av stöd är något som vi har efterlyst en lång tid. Att minska dokumentationen är ett modigt och välkommet initiativ och att se styrkan i tidiga insatser är precis vad Saku och hans generation behöver. Men att misstolka statens ekonomiska satsning på reformen är att vända Saku och hans generation ryggen.
Kommuner och politiker har alltid ett val. Varje beslut är en prioritering. Den kommun som prioriterar barn, ungdomar och utbildning utgör inte enbart en attraktiv plats att bo på, den kommunen tar också ansvar för framtiden och signalerar en känsla av trygghet och framtidstro.
